Mocka — en bok som griper tag

Vi har just diskuterat Mocka av Tatiana de Rosnay i Kulturkollo läser och det är verkligen en bok som väcker många tankar och därför passar utmärkt att diskutera. Själv blev jag helt tagen av läsningen, kanske för att jag var helt oförberedd på vad den skulle handla om. Efter att flera gånger blivit lurad av baksidestexter som avslöjar för mycket har jag nämligen helt slutat läsa sådana. Oftast är det bra, men den här gången hade det kanske varit bra att faktiskt ha lite koll.

Mocka handlar om Justine som är översättare och bor i Paris tillsammans med sin brittiske make och sina två barn. Ett ganska vanligt liv och ett bra sådant. Det vardagliga lunket bryts en dag av en fruktansvärd olycka. Sonen Malcolm, som är tretton år, blir påkörd på väg hem från en musiklektion och skadas så svårt att han hamnar i koma. Här förändras familjens liv brutalt.

Föraren smet och Justine blir i det närmaste besatt av att hitta hen. Vittnen säger sig ha sett en mockafärgad mercedes med en kvinnlig förare. Tyvärr är det däremot ingen som kommer ihåg mer än delar av bilnumret. Poliserna söker självklart, men inte tillräckligt snabbt enligt Justine. Helst hade hon velat söka upp varenda människa med en liknande bil, men det är självklart inte möjligt.

Två saker gör läsningen extra hemsk för mig. Dels har jag själv en son som snart fyller tretton, men det värsta är kanske att jag känner igen mig i Justines ganska knäppa sätt att hantera sorgen. Nu skulle jag inte jaga runt och leta bilförare i någon slags privatspaning, men jag känner igen hennes sätt att stänga världen ute och försöka isolera sig från de som hon egentligen behöver mest. Sorg kan göra de märkligaste saker med en och Justines sorg är så tydligt beskriven att det gör ont att läsa. Som citatet jag valde till En smakebit på en søndag om hur Justine sitter ensam i lägenheten med Malcolms marsvin i knät och ser alla spår av honom runt sig. Hon funderar över hur hon ska kunna leva vidare utan Malcolm och vad hon ska svara om någon frågar hur många barn hon har.

Mocka är en helt fantastisk bok med ett språk som lyfter innehållet. Jag tyckte om även Sarahs nyckel, men det här är något helt annat och för mig mycket starkare och mycket bättre. En fullträff helt enkelt, men också ett rejält knytnävsslag i magen.