Mitt första möte med Jojo Moyes var för sju eller åtta år sedan, då jag läste hennes Brudskeppet. Jag var inte imponerad. Så dök hon så upp igen då Printz Publishing gav ut Livet efter dig, som jag fick i julklapp 2012, men läste först ett halvår senare. Fortfarande var jag skeptisk och än mer så blev jag då alla började hylla. Ibland kan jag nämligen bli lite barnsligt tvärtemot, då en bok höjs till skyarna. Så läste jag och jag var såld. Egentligen är Livet efter dig på många sätt förutsägbar, men det som gör Jojo Moyes bättre än de flesta inom genren, är att hon är riktigt skicklig på att skapa trovärdiga karaktärer, som är lätta att engagera sig i.
Nu har jag just läst min femte bok av Jojo Moyes, Etthundra mil, som jag tycker är hennes bästa hittills. Återigen har Moyes skapat fantastiska karaktärer och jag sträckläste boken under en, mycket trevlig dag. Detta trots att den avslutades med totalt fulgråt. Vi får möta den ensamstående mamman Jess, som sliter hur mycket som helst för att få ekonomin att gå runt. Hennes man har lämnat henne och bor hemma hos sin mamma, fortfarande för deprimerad för att arbeta. Detta betyder att Jess får exakt noll i underhållsbidrag och att hon därför behöver jonglera flera jobb. Trots detta räcker pengarna aldrig till. När dottern Tanzie får erbjudande om ett nittioprocentigt stipendium på en privatskola, inser Jess att hon inte kommer att kunna uppfylla sin dotters önskan. Visserligen ska hon bara betala 10% av avgifterna, men pengarna finns inte.
Ed är affärsmannen som anställt Jess som städerska i sin semesterbostad. När han hamnat i problem på jobbet och anklagas för insiderbrott, flyttar han dit träffas de för första gången. Ett minst sagt annorlunda möte. Det slumpar sig dock så att de några dagar senare sitter i samma bil för att resa till en mattetävling i Skottland. Det är Tanzie som ska tävla och prispengarna ska bli hennes biljett in till skolan hon drömmer om att gå på. Självklart har Jess tänkt att ta sig till Skottland för egen maskin, men tågbiljetterna är för dyra och när hon rullar iväg med en bil utan skattemärke och försäkring går det minst sagt sådär.
Större delen av Etthundra mil utspelar sig i Eds bil, där han, Jess, Tanzie, Jess styvson Nicky och deras feta, fisande hunden ger sig ut på en lika lång resa. Dessa lagom trasiga och excentriska personer är fantastiska att läsa om. Lättsmält förvisso och inte alldeles oförutsägbart, men ack så charmigt. Det här skulle kunna bli en fantastisk film av Richard Curtis, gärna med Andrew Lincoln och Keira Knightley i huvudrollerna.
Det enda som stör mig en aning är översättningen, som stundtals innehåller väl många anglicismer. Ofta flyter det bra, men vid dessa tillfällen hakar läsningen upp sig. Trots detta är Etthundra mil en riktigt fin feelgood-roman, som rekommenderas varmt.
______________________________________
Inlägget har tidigare publicerats på Kulturkollo.
Jag fick jojo Moyes roman Sista brevet från din älskade av min familj på mors dag. Innan dess hade jag inte varit särskilt lockad att läsa hennes romaner. När vi skulle på semester tog jag med boken, och det visade sig vara en överraskande fin berättelse i lågmält tempo, så som jag gillar. Efter den ville jag läsa mer av Moyes och läste just den du skriver om, Etthundra mil. Tyckte du om den tror jag att du skulle tycka minst lika mycket om Sista brevet från din älskade. Ensam i Paris och andra historier läste jag nyligen och tyckte om framförallt den första kortromanen som heter just Ensam i Paris. Väldigt mysiga Parisskildringar, så man kan nog läsa den nästan enbart för Pariskänslan.