Olikhetsutmaningen: födas och dö

Dags för veckans olikhetsutmaning och eftersom det är min födelsedag och det faktum att jag föddes just idag för alldeles för många år sedan, gör att veckans ordpar blir födas och dö.

Faktiskt har jag inte läst ut Ian McEwans Nötskal, då jag hade lite svårt för idén att ett ofött barn lyssnar på omvärlden och finns innan det är fött. Detta koncept har tidigare använts av författaren Laurence Sterne, som inte låter sin huvudperson Tristam Shandy, en minst sagt omständlig herre, inte kommer fram till födelsen i berättelsen om sitt liv förrän i den tredje delen av verket The Life and opinions of Tristram Shandy, Gentleman som totalt består av nio böcker. Behöver jag säga att jag bara läst utdrag av denne gentlemans historia?!

En dikt om en nyfödd och känslan av att se sig själv i någon annan är Erik Lindorms Lyckans minut som inleds ”Är det sant att jag håller ett barn i min famn och ser mig själv i dess blick …” En av mina favoritdikter.

En av de finaste och mest hoppfulla texter om döden tycker jag är Gråt inte för att jag är död av Barbro Lindgren, som inleds ”gråt inte för att jag är död, jag finns inom dig alltid …” Dikten har tonsats av Georg Riedel.

En väldigt ovanlig beskrivning av döden finns i Fredrik Backmans Ditt livs affär om en svårt sjuk man som möter en kvinna med grå kofta, som bestämmer vem som ska dö. De tar en promenad och funderar tillsammans över livet och döden. En mycket fin liten bok.

Nu är det din tur. Vilka kulturella verk förknippar du med ordparet födas och dö?