När boken Väck mig när det är över av Anne-Lie Högberg kom ut sommaren 2016 var min svärfar svårt sjuk i cancer och jag klarade verkligen inte att läsa om Agnes som hittar en knuta i bröstet. Det tog lång tid innan jag var redo, men nu var det dags. När jag väl hade läst var det två saker jag upptäckte. För det första att Högberg lyckas balansera det svarta väldigt väl och att jag hade kunnat börja med den första boken i serien om Agnes, som inte innehöll ett endaste litet spår av cancer. Jag är dock glad att jag läste, då det här är en välskriven och ändå lättläst bok som beskriver livet med allt vad det innebär. Direkt efteråt läste jag första boken om Agnes som heter Det kommer aldrig mer vara du, som börjar en midsommar då hennes man Oscar berättar att han älskar en annan och inte vem som helt, utan kvinnan som de just nu är på fest hos.
Det kommer aldrig mer vara du handlar om att mista någon man älskar och att försöka skapa sig ett nytt liv. Jag är glad att jag fick vara med när Agnes och Tobias träffas och innehållet är det inget fel på, däremot når språket inte alls upp till den nivån som finns i uppföljaren. Det märks att Högberg utvecklats som författare i sin andra bok.
När vi träffar Agnes och Tobias igen bor de ihop och det är julafton. Allt är inte längre så rosenskimrande och att bo ihop med någon annans barn är ibland påfrestande. Det är verkligen en situation som jag hoppas slippa. Högberg beskriver livet i bonusfamiljen väl och lyckas få fram de olika familjemedlemmarnas känslor på ett trovärdigt sätt.
Och så är det då cancerbiten, den jag fruktade, som är central men ändå en ganska liten del av boken. Istället är det familjen som står i centrum, både Agnes och Tobias nya familj och Agnes syster och föräldrar. De mejslas fram med skicklighet och jag tycker om att läsa om dem alla.
I juni kommer Innan vi visste allt om varandra, den tredje boken om Agnes ut på Bokförlaget Sol. Jag ser fram emot att läsa den och hoppas att Högberg tagit ännu ett kliv som författare.
Låten som snurrade i mitt huvud under läsningen var Ett tag till, Bo Kaspers version av Agnes One last time från Så mycket bättre, som inleds just Väck mig när det är över. Texten passar in på bokens Agnes, men också på en sidohistoria som handlar om hennes syster. Fin är den oavsett och budskapet att det alltid finns saker som behöver redas ut är centralt i alla relationer.