Helt ärligt förstår jag inte varför jag envisas med att skapa eller delta i läsutmaningar. Inte heller förstår jag varför jag gör listor med böcker jag vill läsa. Jag läser nämligen i princip aldrig efter utmaningsbestämmelser och ytterst sällan följer jag en läslista. De finns där för att jag lite naivt tror att jag ska få struktur på min läsning och för att det är kul att skapa dem. Inte heller blir jag speciellt stressad över att jag inte genomför utmaningarna, men listorna är och förblir ganska meningslösa.
Det enda som har funkat bra, faktiskt över förväntan är min geografiska utmaning, där målet är att läsa böcker av författare från 26 länder. Jag har hittills nått 20 mer eller mindre ovanliga länder och känner mig riktigt nöjd. En enkel och rolig utmaning.
Att ge mig själv tidsbegränsade läsutmaningar, som fransk februari och anglofil april har också funkat bra. Jag får väl hitta på fler sådana, men jag är tveksam till att det blir någon mer de närmaste månaderna.
Två författare har jag bockat av på min Boktolvelista. Samtidigt har jag läst böcker av ytterligare 23 författare som är nya för mig 2018. Jag breddar alltså min läsning massor, men inte just med de författarskap som jag valt ut till Boktolvan. Frågan är då vilken funktion just den listan fyller, mer än att visa vilka författare jag mer borde än vill läsa något av.
När det gäller de kvinnliga nobelpristagarna så vill jag fortfarande läsa verk av dem, men den enda jag hunnit med hittills i år är Hertha Müller. Jag kämpar också med A Moveable feast av Ernest Hemingway och har gjort så ett tag. Min trötta hjärna är inte redo för nobelpristagare.
När det gäller antalet böcker har jag satt ett mål på 150 i år och det skulle jag kunna nå. Just nu har jag läst drygt en tredjedel och förhoppningsvis hinner jag läsa en del under sommaren.
Hur ser det ut med dina läsutmaningar? Har du sådana? Brukar du fullfölja dem?
Det är så svårt med utmaningar, tycker jag, för jag väljer oftast alla böcker av lust. Det blir sällan lustfyllt när man känner sig tvingad. Just nu försöker jag satsa på att läsa alla nominerade till Årets bok, men vi får väl se hur väl jag kommer att lyckas med det.
Det är ju tvång på sätt och vis, men också egentligen sådant jag vill läsa. Tror det handlar om att jag är lit för impulsiv i mina val. Det dyker hela tiden upp nya böcker jag vill läsa.
om jag väl bestämmer mig, klarar jag utmaningar, det ska inte vara tvång, vill även läsa ”mina” böcker.
Jag är precis likadan, jag läser allt utom det som är uppsatt i utmaningen. Det blir massor av nya författare men aldrig de jag väljer till bokltolva. Är inte heller särskilt stressad av att inte fullfölja.
Skönt att inte vara ensam! Tycker inte heller att det är jobbigt och då funkar utmaningarna mest som minneslistor.
Jag gillar i princip utmaningar och läslistor, men det ska vara sådana som ger mig ganska stort manöverutrymme.. Men ifjol gick Boktolvan bra, tidigare har den inte helt funkat.
Det handlar väl egentligen mest om att jag satt lite för många ”borde-författare” på listan tror jag. Lite dumt, men det är ändå författare jag vill läsa något av. Någon gång.
Jag kämpar på sedan ungefär ett år med en väldigt rolig läsutmaning där jag ska läsa t.ex. ”en bok av en författare med samma initialer som du”, ”en bok med guldbokstäver på omslaget”, ”en bok som vunnit Nebula-priset” etc, totalt 101 såna kriterier (man får sätta varje bok på två stycken) som är både väldigt fria och ibland ganska begränsande. Det är kul att gamifiera läsningen och troligen en bidragande orsak till att jag kommit igång lite mer med läsningen efter en rejäl svacka. Ofta går det att klämma in det jag ändå vill läsa och ibland blir det lite pliktskyldigare läsning.
Här är den: http://helenas.dagar.se/helenas-boksidor/epic-reading-challenge/
Låter som en kul utmaning! Jag var med i ett höstbingo och det var ungefär samma princip.