En smakbit från Björnstad

Norska bloggen Betraktningar ansvarar numera för utmaningen En smakebit på en søndag. Veckans smakbit är en om hockey, småstaden och det svåra föräldraskapet. Just nu läser jag nämligen bland annat Vi mot er, Fredrik Backmans uppföljare till Björnstad. Det är boken som beskriver samhället efter förlusten och efter katastrofen. När hockeyklubben som bär ortens namn skakas förblir få oberörda. Värst är det kanske för Peter Andersson och hans familj som ses som svikare av de flesta.

Jag tyckte mycket om Björnstad och har dragit mig lite för att läsa uppföljaren Vi mot er, då mottagandet varit blandat. Nu har jag bara läst knappt 50 sidor och jag stör mig visserligen lite på det överdrivna språket och den lite krampaktiga stilistiken, men jag vill ändå veta hur det går för samhället och dess invånare. Det finns en del fantastiska beskrivningar av människorna i Björnstad, som till exempel de fem gubbarna som möts på puben och försöker lura i varandra att de börjar bli senila genom att ställa till en massa mer eller mindre elaka bus. Sedan finns föräldrarna, de som jag kanske identifierar mig mest med. De som sett sina barn fara illa, som sett dem göra saker de inte borde ha gjort. Jag kan helt förstå Mias och Peters försök att jobba bort ångesten. När allt snurrar kan även jag behöva strukturen som arbetet ger.

Mia vet att folk inte begriper hur hon orkar arbeta, eller att Peter orkar bry sig om hockey, men sanningen är att ibland är det de enda sakerna man orkar bry sig om. När allting annat rasar kastar man sig in i det enda man vet att man kan kontrollera, på den enda plats där man fortfarande känner att man vet vad man håller på med. Allt annat gör för ont. Så man går till jobbet, gömmer sig där som bergsbestigare gräver ner sig i snödrivor när ovädret kommer.