Jag ser fortfarande ut som ruggugglan till höger och känner mig definitivt som hen, men jag har kommit igenom några digitala rättningshögar och ser ljuset. Dessutom har jag idag träffat goda vänner och ätit brunch på en solig uteservering och just avslutat ett parti Monopol med maken och yngste sonen (medan äldste sonen som lanat hela natten sov gott) och trots att jag förlorade har jag fått lite mer energi.
Brunchen har nu blivit en tradition, då vi var där förra maj också (två gånger är en vana). När vi betalade idag upplyste kvinnan i kassan oss om att vissa drycker ingick, men att andra fick köpas i baren. Just det, sa jag, det var ju det några damer blev så arga på förra året och påmindes om tre ytterst otrevliga kvinnor i 60-årsåldern som vid detta besök var så otrevliga i kön till baren och mot bartendern att jag sa till dem att skärpa sig. De blev inte så glada. Och ja, det var dagens underdrift.
När jag sa det reagerade kvinnan i kassan och sa sig känna igen mig. Jag påpekade att detta var ett år sedan och att hon säkert menade någon annan, men hon var helt säker på att det var jag då hon kom ihåg händelsen och hade varit så glad att någon sa ifrån till dessa riktigt otrevliga kunder. Härligt att mitt humör kan göra någon glad kände jag.
Men nu var det inte det jag skulle skriva om, utan dagens bröllop med stort B, som är en av anledningarna till att vi har tema ”kungligt” på Kulturkollo. Nu bryr jag mig egentligen inte nämnvärt om prins Harry eller det brittiska kungahuset. Möjligen blir jag provocerad av att prins Charles ska leda Harrys brud till altaret (hur sjukt är det inte om man tänker på det) och egentligen är jag rätt sur på att Meghan Markle nu blir typ prinsessa och inte längre skådespelare. När jag började titta på Suits föll jag pladask för denna charmiga kvinna, eller kanske snarare rollfigur för jo, jag fattar att Meghan inte är Rachel, men hennes rollfigur i Suits är på alla sätt fantastisk. Jag hade lätt kunnat gifta mig med henne, så visst förstår jag prins Harry.
Självklart var stjärnorna från Suits i London för att bevista bröllopet och visst är det lite fint att en ganska så vanligt kvinna kan gifta in sig i det konservativa brittiska kungahuset, men jag tycker ändå att det är synd. Jag vill ha mer Rachel, men det vill tydligen den där Harry också.
Ni märker att den här ruggugglan kanske borde förblivit tyst, för vad är egentligen den röda tråden i ett inlägg om en brunch, en arg dam som skyddar en bartender och en skådespelare som får sin prins. Ingenting kanske, mer än möjligen ett konstaterande att det alltid är bäst att vara sig själv.
Photo by Brooke Lark on Unsplash
både de svenska och brittiska kungligheter är seriöst engagerade i människors liv som har det sämre, Harrys besök hos hemlösa, han lärde sig av sin mor, det finns många många exempel… Fin kompromiss att svärfar ledde henne… det har gått framåt med kungligheter sedan Charles gifte sig… han fick ju inte välja sin kärlek, men det som hände idag var ett stort historisk steg som inkluderar, blev lyckat med ensamstående mor i Norge, hon gör också fantastiskt arbete.
i Sverige fick prins Bertil inte gifta sig med sin frånskilda Lillian – bönderna fick inte gifta sig med vem som helst för egendomen skulle hållas intakt, så visst har världen blivit bättre ❤️
Håller med om att det är bra att reglerna blivit mindre stelbenta. När det gäller sedvänjan att män för kvinnor till altaret och lämnar över dem till andra män tycker jag nog att den borde ändras också.
snart lämnar mammor sina söner
Det är ändå underbart med inlägg som inte har någon röd tråd. Det är slutet av säsongen och snart är det vila 🙂
Snart, snart! Ska bara trassla ut alla trådar (inklusive den röda) ur det virrvarr som är mitt liv just nu. 🙂