Dagens kulturella VM-spaning Portugal

Ännu ett lag som jag trodde skulle nå längre i turneringen, men i åttondelsfinalen blev Uruguay för svåra. Dags för en kulturell VM-spaning om Portugal alltså. Helt klart har jag har pinsamt dåligt koll på portugisisk litteratur, men jag har i alla fall läst ett par böcker av nobelpristagaren José Saramago var Blindheten är en riktigt läsvärd dystopi. Resten har jag fått leta efter internet runt.

Karavellernas återkomst av António Lobo Antunes har jag inte läst, men den låter  spännande. Den handlar om nejlikerevolutionen 1974 som jag vet absolut ingenting om. Hans har också skrivit bland annat Benfica-trilogin som inleds med Betraktelser över själens passioner. Helt klart är Portugal ett land jag borde lära mig mer om.

José Luís Peixoto är född 1974, alltså årsbarn med revolutionen. Hans The Piano Cemetery låter bra och annorlunda.

Pedro Chagas Freitas har skrivet en lång rad böcker, men jag hittar inga på svenska, men en på engelska The Day I found you som kommer i september.

Lídia Jorges Walters dotter har getts ut av Brombergs förlag och skull kunna vara något för mig. Jorge räknas som en av de främsta, politiska författarna i sin generation.

Antonio Tabucci var en italiensk författare, men också professor som undervisade i portugisiska och portugisisk litteratur. Flera av hans böcker utspelade sig dessutom i Portugal, som Rekviem: en hallucination, utgiven på svenska 2017. Jag har bara läst en del av hans novellsamling Tiden åldras fort: nio berättelser, men gillade inte alls.

Beatriz Batarda är en portugisisk skådespelare som bland annat haft en roll i Nattåg till Lissabon, baserad på romanen med samma namn regisserad av Bille August.

Förra året vann Portugal för första gången Eurovision med charmiga Salvador Sobral som sjöng fina Amar Pelos Dois, en låt jag tyckte mycket om. Senaste Mano a mano påminner om den och är lika stämningsfull.