Dagens kulturella VM-spaning Japan

Jag tyckte så väldigt synd om Japan, som ledde med 2-0 över Belgien i åttondelen och sedan förlorade med 2-3. Tungt. Belgien vidare till kvartsfinal mot Brasilien, som spelas idag.

Japan är ett land som fascinerar många, men själv har jag aldrig haft någon riktig längta dit. Inte heller har jag så stor koll på japansk kultur inser jag, även om jag gärna äter japansk mat. Några spaningar har jag dock fått till.

Julie Otsuka bor i USA, men har japanska rötter. I vackra Vi kom över havet skriver hon om de kvinnor som kom från Japan till USA under 1920-talet. I vi-form berättar de sin historia, om hur livet inte alltid blev som de tänkt sig i det nya landet, om hur acceptans ändrades till hat efter Pearl Harbour. Hennes andra bok När kejsaren var gudomlig (som egentligen är debuten, men den andra som översattes till svenska) handlar om hur japanerna behandlades under andra världskriget, ett tema som också är centralt i Hotellet i hörnet av bitter och ljuv av Jamie Ford.

Hiromi Ito är ganska den mest fascinerande författare jag lyssnat på. Hennes poesi är frispråkig och att se henne framföra den var en upplevelse. Hon samtalade med Martina Montelius och ibland verkade de befinna sig i en egen parallell (mycket absurd) värld. Jag köpte hennes bok Gratulerar till din förgörelse signerad och nu ska jag bara få tummen ur att läsa den.

Kenzaburo Oe fick Nobelpriset 1994, men jag har ännu inte läst något av honom. Det känns så otroligt svart och tungt, men maken hävdar bestämt att Mardrömmen är mycket läsvärd. Även Tid för fotboll står i bokhyllan.

Kazuo Ishiguro tilldelades Nobelpriset i höstas. Det sista, i alla fall på ett tag. Han föddes i Nagasaki, men flyttade till Storbritannien som femåring. Jag tyckte mycket om  Never let me go. Det är en krypande obehaglig bok om elever på en isolerad internatskola på den engelska landsbygden. Den blev film 2010 med bland andra Keira Knightley. Däremot tyckte jag att Återstoden av dagen var lite seg när jag läste den i höstas. Vi som var föräldralösa låter bra. Kanske får jag försöka med den.

Haruki Murakami är en författare att älska eller hata, men ändå en författare en ”ska” ha läst. Ofta aktuell i Nobelprisspekulationer, även om jag inte tror att han är en direkt trolig pristagare. Min favorit är Norwegian Wood, men jag gillar också Kafka på stranden.

En geishas memoarer av Arthur Golden handlar om Sayuri som är geisha i Kyoto. Det var länge sedan jag läste den, men jag tyckte mycket om den då. Filmen har jag däremot inte sett.

Tystnaden av Shusaku Endo handlar om hur japanerna på 1600-talet förbjöd kristendom och hur några jesuitpräster från Portugal ger sig dit för att söka efter en lärare. Boken har filmatiserats av Martin Scorsese.

Jag kallar honom slipsen av japansk-österrikiska  Milena Michiko Flasar utspelar sig i Tokyo och handlar om en ung man som tillbringat två år i ett rum i sina föräldrars lägenhet och nu vågar sig ut i samhället igen.

Studio Ghibli grundades 1985 av Hayao Miyazaki och Isao Takahata och 1996 inleddes ett samarbete med Disney, som fick distributionsrätt av studions filmer utanför Japan. Något Disney självklar tjänat på, men också tittarna runt om i världen som bjudits in till en ny värld. När barnen var små såg jag Studio Ghiblis filmer med glädje, då de var en finstämd kontrast till mycket annat. En av favoritfilmerna är Min granne Totoro  skapad av Hayao Miyazaki, en helt fantastisk film om två flickor och ett gäng ovanliga figurer. Musiken av Joe Hisaishi är magisk.

Min största favorit är Lånaren Arrietty, kanske för att jag älskade Mary Nortons böcker om lånarna när jag var liten. Nu skiljer sig berättelsen om den sjuka pojken och den modiga lånaren en hel del från originalet, men det stör inte alls, utan ger snarare en ny dimension till de berättelsen jag läste om och om igen. Då ville jag så väldigt gärna ha en egen liten lånare, medan jag nu är mer fascinerad av det geniala i ett framställa vår vanliga värd som en helt främmande sådan.

Akira Kurosawa var en japansk filmskapare, som blivit legendarisk. Jag har bara sett Yojimbo -Livvakten av honom, men gillade den skarpt, trots att det inte alls är min typ av film. Filmer som inspirerats av den är bland annat För en handfull dollarLast man standing och Korpen flyger. Annars är väl kanske De sju samurajerna hans mest kända film, som han både regisserade och skrev manus till.

Det var min spaning. Vad vill du lägga till?

4 reaktioner på ”Dagens kulturella VM-spaning Japan”

  1. Det finns ju otroligt mycket bra Japansk film, men Hirokazu Koreeda är ju en bra början. Han vann ju t ex nyligen Guldpalmen vid filmfestivalen i Cannes med sin nya film Manbiki kazoku

Kommentarer är stängda.

This website uses cookies. By continuing to use this site, you accept our use of cookies. 

Rulla till toppen