Dagens kulturella VM-spaning Brasilien

Jag trodde nog att Brasilien skulle ta sig längre i turneringen, men Belgien blev för svåra i kvartsfinalen. Dags för en brasiliansk spaning alltså.

I våras läste jag novellsamlingen Brasilien berättar, där en lång rad författare fanns representerade. Ett bra sätt att få en överblick. En författare jag fastnade speciellt för var Rubem Fonseca, som tillsammans med Clarice Lispector räknas som den brasilianska novellkonstens grundare. Hans novell Den andre handlar om en man som jobbar mycket och är otroligt stressad. Utanför arbetsplatsen finns en tiggare, som får en viktig roll i berättelsen. Lispector, som föddes i Ukraina, men flyttade till Brasilien och skrev på portugisiska representeras av novellen  Ljud av steg, som också fått ge namn åt samlingen. I bokhyllan står också hennes Stjärnans ögonblick.

Bland de andra författarna finns Moacyr Scliar, en av Brasiliens mest framstående författare. Novellen Van Goghs öra kommer från en bok med samma namn från 1989. Fernando Bonassi, som föddes 1962 i São Paolo. Han har bland annat skrivit novellsamlingen 100 saker, som kom ut 1998 och manus till en lång rad filmer och tv-serier. Jag gillade också Adriana Lisbo, som bland annat skrivit Colombines kyss, publicerad 2005 och Marçal Aquino, som bland annat skrivit Västernvärldar från 2001.

Daniel Galera besökte Bokmässan när Brasilien var temaland och då var hans bok Med blod i skägget helt ny. 2013 utsågs han av tidskriften Granta till en av de bästa unga brasilianska författarna i sin generation. I höst är han aktuell med romanen Tjugo över midnatt.

Jag läste halva Att falla av Michel Laub inför samma Bokmässa, men läste av någon anledning inte ut den, trots att jag minns den som bra.

Andrea del Fuego har skrivit Syskonen Malaquias om tre syskon som skiljs åt efter föräldrarnas död. Den utspelar sig på den brasilianska landsbygden under 1900-talets första hälft.

Sedan går det inte att skriva om Brasilien utan att nämna fenomenet Paulo Coelho, populär som få, men definitivt inte ansedd i hemlandets litterära kretsar. Själv läste jag Alkemisten mitt i en 30-årskris och den landade helt rätt. När jag sedan försökte läsa fler böcker av honom blev jag mest irriterad. Tillfället gör helt klart läsupplevelsen.

Slut på min kulturella spaning från Brasilien. Fyll gärna på!