Blixtra, spraka, blända är Jenny Jägerfelds första bok skriven för den vuxna publiken. En bok om underbarnet Penny Löwe, som skrivit en hyllad bok är underhållande med mycket svärta, precis som Jägerfelds böcker brukar vara. Jag faller inte lika pladask för Penny som för Jägerfelds andra huvudpersoner, men jag gillar henne.
När vi träffar Penny gör hon allt för att leva ett normalt liv, vad det nu är. Hon bör med en man som många skulle anse vara perfekt, i en finfin lägenhet och har ett slätstruket och helt normalt umgänge. Mitt i denna krampaktiga kamp för att vara normal har hon helt tappat bort sig själv.
När Penny kom ut med sin debutbok hyllades hon av en enad kulturelit och blev något av en frisk fläkt med ett förhållande med en gift akademiledamot som en fjäder i hatten. Nu är planen att skriva en minst lika bra uppföljare och det ska hon göra i London. Tillsammans med Lola, väninnan helt utan gränser åker hon dit och bränner hela det förskott hon fått av förlaget.
Nu försöker den normala Penny att sudda ut allt hon upplevde med Lola, men skrivkrampen fortsätter och någon uppföljare verkar det inte bli. Förlaget är självklart inte direkt imponerade.
Berättelsen om Penny är en berättelse om att våga vara sig själv, eller i alla fall att försöka vara det. Först gäller det självklart att komma fram till vem man egentligen är och redan där får Penny problem. Det här är en välskriven roman utan tvekan, men jag har lite svårt att ta till mig Penny, som ibland blir mer en karikatyr än en människa av kött och blod. Samtidigt är det både roligt och sorgligt att följa hennes kamp med att få ur sig den svåra tvåan.