Den här veckan kör vi igång med höstens temaveckor och det med en klassikervecka. I veckoutmaningen uppmanas vi att berätta om klassiker vi älskar och hatar. Böcker, filmer, konst, musik. Flipp eller flopp?
De klassiker som betytt kanske mest för mig är Stadböckerna av Per Anders Fogelström, som jag läst en miljard gånger, Den allvarsamma leken av Hjalmar Söderberg, som jag absolut älskar och har läst både som ung och äldre (kommer säkert att läsa om den även när jag blir gammal) och en rad ungdomsklassiker (eller kanske snarare flickklassiker) som serierna om Anne och Emily av L M Montgomery, Laura Ingalls Wilders självbiografiska serie och böckerna om Kulla-Gulla av Martha Sandwall-Bergström. Det de har gemensamt är att jag läst dem av egen fri vilja.
Däremot höll jag på att dö av tristess när jag tvingades läsa Röda rummet alldeles för ung och Mor Courage till en mastig dramatiktenta. Eller, den läste jag förresten inte ut. Inte kul när tentan visade sig fokusera en hel del på just den av alla möjliga pjäser jag plöjde. Om jag gillade någon av dem? Absolut! Jag älskade till exempel Ett drömspel (Strindbergs pjäser är så mycket bättre än hans romaner) och Lång dags färd mot natt, för att inte tala om En uppstoppad hund, men den uruppfördes 1986 och är nog ändå för ny för att kallas klassiker.
Frågan är hur gammal en klassiker ska vara egentligen. När mina elever väljer klassiker att läsa brukar jag sätta 1950 som någon slags gräns. Detta för att modernismen avslutas ungefär då och går över i en mycket flummig post-modernism.
Filmer då?
1995 hade Cinemateket på Draken i Göteborg ett program med de bästa filmerna genom tiderna med anledning av att det var 100 år sedan bröderna Lumière visade sin första film. Då såg jag bland annat Casablanca (1942), Citizen Kane (1941), Yojimbo livvakten (1961) och Persona (1966). Välgjorda klassiker som jag tyckte höll, även om Citizen Kane kanske inte var så banbrytande som utlovats.
Annars har jag sett väldigt lite klassisk film. Mitt filmintresse är inte jättestort och jag har fler favoriter på Fannys lista med samtida filmklassiker än bland de riktigt gamla klassikerna.
Photo by Kristina Tamašauskaitė on Unsplash
Mor Courage såg jag på Göteborgs Stadsteater… på 1970-talet, Tomas Forser kanske var din examinator? Dottern har tagit mig på många intressanta teaterföreställningar, jag älskar film ❤️
Jag hade en kvinna som examinator, men minns tyvärr inte namnet. Hennes son gick i vår klass, men hans namn minns jag inte heller.
nåt vaijs med kommentarer? Jag mins på Bältespännareparken enmansföreställning, jag ensam i publiken…
Inte vad jag vet. Enmansföreställning med en på scen och en i publiken?
ja, skådespelare tittade på mig och ställde frågor, omöjligt att gömma sig… på engelska
(ser inte kommentaren och måste skriva namn varje gång)
Röda rummet är första boken jag struntat i att läsa, fast jag hade den i svenskläxa i första ring. Jag kom inte igenom den. Har hört att den ska vara hejdlöst rolig.
Jag har läst den dels som 15-åring och då fattade jag väldigt lite, men också när jag läste litteraturvetenskap. Då förstod jag kanske storheten lite mer, men den är så himla beroende av sin samtid. De kunskaperna saknade jag och kanske var det därför jag inte förstod storheten då heller. Minns den inte heller som speciellt rolig.
fel bok, synd, Strindberg har skrivit mycket bra, Fröken Julie passar på högstadie; kärlek, klass och annat intressant, aktuellt.
Håller med, Fröken Julie är mycket bättre för unga läsare!