Anne Youngsons bok Vi möts på museet börjar med ett brev från professor Glob till en grupp skolflickor. Brevet skrevs 1964 och återfinns i förordet till hans bok Mossarnas folk. Flickorna har fascinerats av Tollundsmannen, som han beskriver och som återfinns på ett museum i Silkeborg.
Mer än 50 år senare skriver Tina, en medelålders kvinna i England museet, som hon länge drömt om att besöka. Hon adresserar det till professor Glob, men då han avlidit får hon istället svar av museiintendenten Anders. Tina skriver tillbaka och en brevväxling mellan dem inleds. Först trevande, men efter hand mer och mer personlig. De är två ensamma själar. Anders som just mist sin, mycket annorlunda, fru och Tina, som har sin man kvar, men istället har mist sin bästa väninna.
Det är synd att Vi möts på museet är en brevroman. En fin sådan, men ändå en brevroman och jag har så otroligt svårt för formen. Till exempel är jag en av få som inte alls uppskattade Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap av Mary Ann Shaffer. Men OM man gillar brevromaner är jag helt säker på att Vi möts på museet blir en fantastisk läsupplevelse. Jag tyckte också om den, men som alltid tycker jag att distansen som brev skapar stör lite. Trots detta är Tina och Anders ovanligt trevliga brevskrivare att följa.