Om författaren till en bok med titeln Söta, röda sommardrömmar inte hetat Christoffer Holst, hade jag inte läst den. Faktiskt var jag lite skeptiskt, trots att jag absolut älskat författarens andra böcker. Det lät liksom alldeles för smörigt för en cyniker som jag. Vilken tur då att denna min inre cyniker inte vann kampen om läsningen, för Söta, röda sommardrömmar visade sig vara en riktigt trevlig och charmig bok. Självklart borde jag ha litat på Christoffer Holsts förmåga att skapa karaktärer som är lätta att tycka om och inte tvekat en sekund.
Huvudpersonen Cilla Storm har bestämt sig för att försöka kurera sitt brustna hjärta på ön Bullholmen där hon köpt en kolonistuga. Jobbet som skvallerjournalist passar bra att göra på distans (dessutom är det få uppdrag hon får) och hon ser, trots hjärtesorgen, fram emot att få byta miljö. Stugan är charmig och Rosie, en lagom påflugen grannfru, ser till att hon känner sig välkommen.
Så blir det midsommar och under natten blir Cilla vittne till ett bråk. Dagen efter hittas en ung kvinna död, troligen mördad. Cilla får lämna vittnesmål till polisen Adam, som visar sig vara son till Rosie. En ovanligt trevlig polis, men också en upptagen sådan. Med Rosie som granne blir det ändå naturligt att de ses ibland.
Jag tycker verkligen om Söta, röda sommardrömmar. Kombinationen av romantik och deckarintrig fungerar riktigt bra och Holsts humoristiska sätt att skriva tilltalar mig mycket. Tydligen är det här den första delen i en planerad serie om Cilla och jag ser verkligen fram emot att få lära känna henne mer. Faktiskt tycker jag om henne så mycket att jag helt köper att hon som privatperson, visserligen en extremt nyfiken sådan, ger sig in i jakten på mördaren med liv och lust.