Den här veckan handlar utmaningen på Kulturkollo om att tipsa om kultur från Sydafrika. Jag ger som förra veckan några tips (och håller mig till böcker), men delar också en trio böcker jag inte läst, men vill läsa.
Onåd av J. M. Coetzee är en av de hemskaste och bästa böcker jag läst. Den utspelar sig när Apartheid ska vara ett minne blott, men även i det nya Sydafrika finns problem.
Husvapnet av Nadine Gordimer är en rättegångsroman och vi får följa en mor vars son står inför rätta anklagad för mord. Spännande och smärtsam läsning.
The Woman next door av Yewande Omotoso handlar om två äldre damer som bor grannar i ett fint område utanför Kapstaden. De avskyr varandra, men behöver ändå varandras sällskap.
Och så de tre böcker jag vill läsa:
Cry, the Beloved country av Alan Paton publicerades 1948, samma år som apartheidlagarna instiftades. Boken har filmatiserats två gånger, dels 1951 med den svenska titeln Svarta skuggor och Sidney Poitier och Canada Lee huvudrollerna och med manus av författaren själv och därefter 1995 med Richard Harris och James Earl Jones.
I hyllan står Agaat av Marlene van Niekerk och där har den stått sedan den var ny. Jag vill verkligen läsa och tror att jag skulle gilla, men den är ju så himla tjock. Bra verkar den hur som helst.
Jag vill också läsa Joburg Blues av Nthikeng Mohlele, som utspelar sig i ett nutida Johannesburg. Han besökte Stockholm Literature 2014 och samtalade då med Elisabeth Hjort, bland annat om hur många av berättelserna om Sydafrika skrivs av vita och ja, så verkar det ofta vara.
Photo by Marcelo Novais on Unsplash
Haha, Aagat står i min hylla av exakt samma anledning.
Någon gång när jag har massor av tid, då! Blir väl lagom till pensionen. 😉
Agaat är en bok som skulle vilja läsa, har fått för mig att den skulle likna En halv gul sol och att jag då borde gillar Agaat också.
Tror också att jag skull gilla. Vet egentligen inte mycket om den mer än att ”alla” läste när den var ny.
Jag har försökt mig på Aagat, men gav upp efter ca 50 sidor när den ännu inte hade fångat mig alls.
Hm, det låter ju inte så lovande. Den får kanske vänta till pensionen då! 🙂
Kom bara på Nobelpristagarna och Aagat och den sista har jag inte läst, så jag kände att jag kan nog inte göra ett inlägg på det.
Har bara läst ”Onåd” och håller med om att den är väldigt otäck och väldigt bra. Läste en halv text i någon kulturtidsskrift, möjligen av Vera von Essen (?), om Coetzee och att hans roman ”Ungdomsår” var ett exempel på att ”show, don´t tell” är ett författarskoleråd mästarna struntar i.
Har läst både Pojkår och Ungdomsår och tyckte mycket om båda. Tycker att han skriver väldigt bra. Vackert och sparsmakat.