Idag nås jag av nyheten att den danske sångaren Kim Larsen har avlidit 72 år gammal. Så sent som i juli spelade han på Trädgårn i Göteborg och om du klickar här får du lyssna på en riktig klassiker. En låt som passar bra när man vill glömma vintern.
För mig är Kim Larsen synonymt med barndom och även om jag och syrran inte alltid var överlyckliga när våra föräldrar (som självklart alltid styrde musikvalet) satte på hans musik i bilen, har jag lärt mig att uppskatta många av hans låtar. Han är också en anledning till att jag tycker mycket om det danska språket. Då älskade jag Køb bananer, men det har jag liksom vuxit ifrån. Samtidigt är det en låt som är väldigt mycket Kim Larsen, den lite galne mannen med den gigantiska munnen, som när jag såg honom live för länge sedan på Liseberg var iklädd en rosa sparkdräkt. Då var han aktuell med skivan Midt om natten och mina föräldrar har säkert stenkoll på om det var 1983, 1984 eller 1985 som vi såg honom. Jag skulle tippa på 1984, men vågar inte svära på det.
Rubriken på inlägget är titeln på en av mina favoriter och det var med bandet Gasolin’ han fick sina största hits. Nu har jag lyssnat mig igenom en rad klipp på YouTube och trots att vissa låtar kanske väcker mer nostalgi än något annat, finns det också en del pärlor. Mest av allt tycker jag om den här:
Ja, vad ska man säga? Själv känner jag mig starkt berörd av detta. Danmarks största gatumusikant (för så såg han sig själv, trots sin superstjärnestatus) i modern tid har lämnat oss. Du nämner Midt om natten. Tänka sig att den sålde i 600 000 ex enkom i Danmark – 1/10 av den danska befolkningen köpte alltså denna vinylskiva.
Jag tänker ägna tio minuter åt honom och hans gärning i morgon med en Sv3-klass.
Larsen, æret være dit minde.