Fram till hon började skolan var livet ganska okomplicerat för Marika Carlsson. Visst stack hon ut, men hon kände sig inte oönskad eller utsatt. Tvärtom kunde hon tycka att det var rätt bra att pensionärer ibland gav henne en krona för att hjälpa henne. När familjen flyttade till Lund och Marika började skolan fick hon däremot ett brutalt uppvaknande. Klasskompisarna är nämligen inte intresserade av att leka med någon som var ”född i bajs”. Där hörde hon för första gången ”såna som du ska inte va här” som också blivit titeln på hennes bok.
Marika Carlsson bodde sina två första år i Etiopien och när livet i Sverige var tufft målade hon upp det som en drömvärld. Hon grät ibland som barn och bad sina föräldrar att skicka tillbaka henne.
När hon varit vuxen ett bra tag åkte hon så äntligen dit. Hon ville inte åka med sina föräldrar och inte heller själv. Istället blev det till slut en kompis som följde med. Hon reser till en by där hennes släktingar skulle kunna finnas. Hon mötte en annan adopterad från Etiopien och han sa till henne att det var lättare att inte hitta någon. Han hade hittat sin familj och de var besvikna på honom för att han inte kommit tidigare.
Marika Carlsson hittade ingen släkting och var ganska okej med det. Hon insåg att livet började senare än vid födseln. Ändå rasade hon när hon kom hem. Överflödet som finns här gav henne en känsla av skuld. Sorgen handlade om att hon haft det fantastiskt, men att hon ändå hade förlorat något. Hon sörjde sin förlorade tillhörighet och nu har hon sörjt klart.
Marika Carlsson växte upp inom Pingstkyrkan, en stängd och begränsad miljö som hon sedan lämnade. Dan-Erik Sahlberg som intervjuar säger att han först att han blev lite provocerad, tills Carlsson skriver om hur hon faktiskt inte kan skylla allt på kyrkan, utan ta ansvar själv. Kyrkan hade gett henne trygghet och gemenskap trots allt.
Självklart krockade hennes bokstavstro med identiteten när hon själv inser att hon är homosexuell redan i tjugoårsåldern. Det dröjde tills hon var drygt fyrtio innan hon vågade erkänna det. Istället var Marika Carlsson en perfekt troende som missionerade på roliga timmen, talade om för människor att deras sätt att leva skulle få dem att hamna i helvetet och bad för en församlingsmedlem som kom ut som homosexuell.
Nu har hon en annan tro, en tro som gör henne bättre. Idag tror hon inte på en Gud på samma sätt som förut, men hon har en andlighet. Hon ingår inte i några riter längre och tillhör inte någon församling.
För den som vill läsa mer om Marika Carlsson rekommenderar jag boken Såna som du ska inte va här, som jag läste inför Bokmässan.