Okunnighet är salighet och var och en blir salig på sin tro. Gamla uttalanden, som väl representerar medieklimatet och den politiska debatten just nu. Författaren Helena Dahlgren delade citaten av Kanye West och Martin Luther King Jr ovan. Två uttalanden som symboliserar olika delar av samhället, där sanning och kunskap blivit något subjektivt.
Jag var tvungen att googla Kanye Wests citat, för att se om han verkligen kunde ha sagt något sådant och ja, det gjorde han 2015. Det ironiska i det hela, vilket också påpekas, är att han själv skrivit en bok som han självklart vill att andra ska läsa. En bok med ”Kanye-isms”, hans personliga filosofi. Annat som kom upp när jag googlade West är hans uttalade stöd för president Trump. Say no more.
Samtidigt är den kommentar jag just skrev ganska dum. Även om det finns ett samband mellan låg utbildningsnivå och en benägenhet att rösta på populistiska partier och kandidater, tjänar samhället ingenting på att det påpekas. När vi har vetskapen måste vi däremot göra något med den. Det handlar både om att minska utanförskapet och att förstå världen bättre.
I veckan läste jag ett inlägg av en lärare som inte visste hur hen skulle hantera elever som hävdar att svt ägnar sig åt kommunistpropaganda, att media ljuger och att alla partier utom SD är västerextrema. Jag tror att hen är långt ifrån ensam utan tror att problemet finns i om inte alla, så väldigt många skolor. Det finns ingen gemensam sanning längre, ingenting som vi alla kan ställa upp på. Det är precis den farliga ignorans och dumhet som Martin Luther King Jr varnar för. Mer medveten hos de som sprider den, än de som tar mot den. De enkla lösningar går snabbt att få till sig i sociala medier. Någonstans har de som stöttar andra partier än SD blivit en elit som är lätt att håna. Jag tänker t.ex. på det upprop mot SD som Kjell Bergqvist startade i september och som samlade hundratals kändisar.
Vi kommer aldrig att bli ett land där det finns två tv-kanaler och det svåraste beslutet var om man skulle köpa Aftonbladet eller Expressen, men vi måste hitta någon slags konsensus om att det faktiskt finns saker som är sant och falskt och att vissa åsikter gör mer skada än nytta.
Och vad har läsning med det att göra? Mycket. Jag tror att läsning och utbildning är nyckeln. Det måste jag tro. Förra året skrev jag ett inlägg om vikten av läsande förebilder och det är verkligen något jag tror på. Kändisar som Kanye West får inte bli normen. Att inte läsa böcker ska vara något att skämmas för, inte skryta över. I somras hade DN en intervjuserie där alla partiledare berättade om kultur som betytt mycket för dem. Jag har sammanfattat här och här.
Vi måste göra läsning och bildning folklig igen. Det får inte bli så att böcker blir något för den hatade eliten, utan för alla. Den som hittar läsningen fortsätter förhoppningsvis att läsa och lär sig troligen något på vägen. Ibland är jag rädd för att allt är kört. Att vi kommer att gå under i en högerextrem sörja av klimatförnekare, men jag är inte redo att ge upp riktigt ännu. Ignorans kan kanske vara enkelt för stunden, men det måste vända. Det ska inte vara coolt att vara en ”proud non-reader”.