Teater Tamauer håller till på Hagateatern i Göteborg och igår såg jag den tredje uppsättningen av och med dem, denna gång fritt efter Nina Hemmingssons verk. Pjäsen heter All min kärlek och spelas till 8/12.
Efter att ha sett helt fantastiska Whatever LOVE means, baserad på Liv Strömqvists serier och MENS bland annat baserad på texter ur serieantologin Kvinnor ritar bara serier om mens var förväntningarna skyhöga, men det tog ett tag innan All min kärlek lyfte. Kanske för att jag inte kan min Nina Hemmingsson lika bra som pjäsen krävde. Det var roligt, men ganska fragmentariskt och ibland lite svårt att följa. Efter paus blev det mycket bättre och helhetsintrycket är ändå att All min kärlek är en sevärd föreställning och troligen helt fantastiskt för den som verkligen läst Nina Hemmingsson.
Föreställningen tar avstamp i böckerna Jag är din flickvän nu, Snyggast på festen och På a svarar jag hej då och den enda bok av Hemmingsson jag läst är Så jävla normal. Föreställningen gjorde mig dock sugen på att läsa mer av henne och kanske kunna förstå den mer i efterhand. Skådespelarna gör ett bra jobb och jag gillar hur manuset är konstruerat och hur deras roller ibland går in i varandra. Helena Gezelius har jag sett förut och jag gillar henne skarpt, Sara Klingvall var med i Whatever LOVE means, men det var så länge sedan att jag inte riktigt minns henne, men Eddie Mio Larson var en ny och trevlig bekantskap. Mycket handlar om orden, men även miner och kroppsspråk spelar en stor roll. Även om jag inte blev lika golvad som jag blivit tidigare på Teater Tamauer var det här en bra teaterupplevelse, som visar att den här teatergruppens lägstanivå är väldigt hög.
Gu vad jag önskar att jag bodde i Göteborg nu, så jag kunde se den här! Älskar Hemmingsson! Man kan ju iofs hoppas på en turné haha 🙂
För riktiga fans tror jag att det är en fantastisk upplevelse, så ja, turné eller Göteborgs-resa får det bli!