Nobelpriset delades ut igår och vi hänger kvar i nobelpristagares sällskap. Egentligen är det kanske tråkigt och förutsägbart att ha med Berg som vita elefanter av Ernest Hemingway, men jag tycker mycket om den och därför får den ta plats här.
”Berg som vita elefanter” är en av novellerna i samlingen Män utan kvinnor som gavs ut 1927 och den finns även med i Snön på Kilimanjaro och andra noveller som gavs ut 1942.
I ”Berg som vita elefanter” möter vi en man och en kvinna som sitter på en tågstation. De diskuterar sina resor och det ingrepp som kvinnan funderar på att göra. Med sin berömda isbergsteknik låter Hemingway få ord berätta väldigt mycket och vad som egentligen hänt står att läsa mellan raderna. Det är en novell som inbjuder till diskussion och även om det kanske finns ett ”facit” går det definitivt att tolka den på flera olika sätt.