Katherine Mansfield föddes i Wellington 1888 och tillhör de stora novellförfattarna inom modernismen. Jag har tidigare läst enstaka noveller av henne och inför kalendern hade jag stora planer på att läsa mycket mer. Nu blev det i alla så att jag hann med Dockhuset och andra berättelser, där jag tyckte väldigt mycket om titelnovellen, men ändå har valt att låta novellen ”En kopp te” representera Mansfield i årets novellkalender.
Katherine Mansfield beskrivs som en föregångare till Alice Munro och det märks i flera av hennes noveller, som är vardagsbetraktelser med kvinnor i huvudrollen. I ”En kopp te” möter vi Rosemary Tell som är en rik, gift kvinna som beskrivs som ung och modern, men varken skön eller vacker. Hon har varit gift i två år och paret är väldigt rika, kanske till och med välbärgade om det inte vore ett så gammaldags ord.
Kontrasten till den fattiga kvinnan i samma ålder, som ber om pengar till en kopp te, är total och någonting gör att Rosemary vill hjälpa henne. Hon ger inte kvinnan några pengar, utan ber henne istället att stiga in i bilen med chaufför som tar dem både hem till paret Tells överdådiga hem.
”En kopp te” är en berättelse om kontraster, men också om osäkerhet och det faktum att allt inte kan köpas för pengar. Jag tycker mycket om Mansfields språk och sättet hon låter berättaren träda in och kommentera.