Att en novell av Jonas Hassen Khemiri skulle vara en del av min novellkalender var givet redan från början, men vilken det skulle bli har jag ägnat mycket tid åt att bestämma. Jag tycker om bildspråket i ”Spöket Milton” och det öppna slutet som gör att vi inte vet vad som händer varken med honom eller hans vän. Jag fascineras av huvudpersonens förmåga att förklara bort det hemska som händer med honom när han sätts i fängelse, eller är med om världens längsta svensexa i novellen ”Så som du hade berättat det för mig (ungefär) om vi känt varandra innan du dog” och jag har, liksom många andra, berörts av den prisade ”Oändrat oändlig”.
Till slut bestämde jag mig för ”Nyårsnovell”, som publicerades i Expressen på nyårsafton 2010. Den opålitliga berättaren känns igen och vi vet egentligen inte vad den bror, som inte är hans bror, men ibland blir det. Det är en berättelse om en bror som väntar på sin bror, som skulle kunna ha råkat ut för allt möjligt. Eller inte.
Många ord, förvirring eller fullkomlig klarsyn. Precis det som Jonas Hassen Khemiri brukar bjuda på.