Det är snart två år sedan Emma förlorade sin man på självaste julafton och hon kämpar fortfarande med att återfå livsglädjen. Hennes syster tjatar på henne att skaffa sig en hobby, eller i alla fall satsa på jobbet ordentligt. Emma driver en presentaffär och orkar inte riktigt engagera sig i den fullt ut. Efter att ha gjort en god gärning för en medmänniska bestämmer hon sig för att ägna december åt att göra 24 goda gärningar.
Det är mycket jag tycker om med 24 goda gärningar. Emma tar kontakt med människor hon annars aldrig lärt känna och som en följd får hon flera nya vänner. Bäst tycker jag kanske om Hasse, som blivit av med jobbet och inte vågar erkänna det för sin fru. Grannen Lilian är också fin.
Det är en trevlig historia Jenny Fagerlund bjuder på, men det blir lite väl mycket extra allt till slut. Jag köper det mesta ska erkännas, men trådarna är många. Å andra sidan blir jag glad över hur många Emma lyckas hjälpa och hur livet trots allt förändras en hel del för flera av dem. Som julsaga betraktad är 24 goda gärningar därför alldeles perfekt.