Idag nåddes vi av nyheten att den finlandssvenska poeten Tua Forsström ersätter Kristina Frostenson på stol nummer 18. Eftersom hon är finsk medborgare har både kungen och den finske presidenten informerats om valet, som nu blivit offentligt. Det känns spontant bra att en finlandssvensk författare tar plats i Svenska Akademien och även om Tua Forsström knappast är ung längre, tycker jag att det är ett bra val. Tillsammans med Jila Mossaed breddar hon språkunderlaget bland de (snart?) aderton. Det dröjer dock ett tag innan Forsström formellt tar plats i Svenska Akadmeien, då det sker först vid den årliga högtidssammankomsten 20 december i år.
Vem är då Tua Forsström?
Hon föddes 1947 i Borgå och är numera bosatt i Helsingfors. Redan 1972 debuterade hon med En dikt om kärlek och annat. Senaste boken heter Anteckningar och kom ut i oktober 2018. Den handlar om sorgen efter barnbarnet som dog i leukemi endast nio år gammal och har fått fin kritik. Några av dikterna finns inlästa av författaren själv på den fantastiska sidan podpoesi.nu. De är vackra och väldigt sorgliga, som de här raderna (nedskrivna efter att ha lyssnat, inte läst):
Spring inte ut i natten, älskling
man kanske glömmer sitt namn
och inte hittar tillbaka
Ta inte med dig allt
Tua Forsström är en prisad författare som bland annat tilldelades Nordiska Rådets litteraturpris 1998 för Efter att ha tillbringat en natt med hästar och De Nios stora pris 2007. 1992 nominerades hon till Augustpriset för boken Parkerna. Hon räknas som en av Nordens främsta samtida poeter och att hon då väljs in i Svenska Akademien känns naturlig.
I Babels serie poppoesi tolkade Vasa Flora och Fauna ett par dikter ur samlingen En kväll i oktober rodde jag ut på sjön från 2013. De berättar här om varför de fastnade för just dessa dikter och lyfter den vackra melankolin som verkligen förmedlas i såväl ord som musik. Smakprovet gav mersmak och då detta är en bok av Tua Forsström som verkar vara hyfsat lätt att få tag på och kanske blir mitt första ”riktiga” möte med henne. En diktsamling säger sannerligen mer än några enstaka dikter.
Foto: Niklas Sandström