Det finns mycket som är bra med att vara lärare på Estetiska programmet, men några av höjdpunkterna är när lärare och elever får ta del av de föreställningar och utställningar som eleverna gjort i sina karaktärsämnen. För mig som kärnämneslärare innebär det inte sällan att jag får se en sida av eleverna som de inte alltid visar mig.
Igår var det dags för teatertreornas slutproduktioner som i år bestod av två delar. Först ut var en monolog som var ett utdrag ur Fredag klockan fyra av Fredrik Ekelund om Börje som mist mycket av det som varit viktigt i hans liv och nu längtar bort. Pjäsen är en enaktare som var Fredrik Ekelunds debut och sattes upp på Galleri 21 i Malmö 1997.
Huvudföreställningen var Sannas sanna jag från 2014 skriven av Rasmus Lindberg. Det är en pjäs om handlar om Sanna, en tonåring, eller kanske en vuxen, som berättar om sitt liv som frikyrkobarn och hur uppväxten påverkat henne. En riktigt cool föreställning där rollen som Sanna vandrar genom ensemblen och scener flyter in i varandra. Samtidigt som en version av Sanna skriver om sitt liv rör sig ensemblen runt henne och gör som hon skriver. Ett annorlunda sätt att ta någon slags makt över sitt liv.
Tidigare treor har också valt att sätta upp en pjäs av Rasmus Lindberg. Det var 2015 och pjäsen den gången var Den som lever får dö.
Flera bra saker i en alltså, men elevframträdanden är definitivt en riktigt bra sak. Visst inkräktar deras produktioner alltid med mina kurser och visst skapar det ibland en viss stress och irritation hos mig, men mest är det bara riktigt fint att få se dem på scenen.
Foto: Anders Hesslegård, Lerums gymnasium