Jag har sett dokumentären Josefin Nilsson — älska mig för den jag är och jag mår illa. Jag mår illa av hur en kvinna fullkomligt kan krossas av en man, utan att mannen får något straff. Jag mår illa av att många kvinnor krossats av män utan några som helst konsekvenser. Och tystnaden. Tystnaden skrämmer mig. Den och det faktum att män med makt verkar kunna göra vad som helst utan att det spelar någon som helst roll. Visst har vi kommit längre efter #metoo men fortfarande skuldbeläggs offren och anklagas för att krossa förövarnas liv. Som att det faktum att förövaren redan krossat sitt offer vore helt egalt.
Dokumentären om Josefin Nilsson handlar om en kvinna som gick bort alldeles för tidigt, men den handlar också om en kvinna så mycket mer begåvad än jag någonsin insåg. Det är en upprättelse för en skicklig sångerska. Ett vackert porträtt av någon som verkligen älskade att stå på scenen. För mig var hon Eva i en film jag gillade, sångerska i Ainbusk singers, som jag aldrig hade någon direkt relation till, men ändå såg som en sångerska som berörde inte minst i låten som återfinns i dokumentärens rubrik, Älska mig för den jag är.
I lördags samlades människor utanför Dramaten för att hedra Josefin Nilssons minne. Hon som skulle fyllt 50 år, medan sedan flera år istället saknas av många. Hon som borde haft många år kvar, vars liv förkortades av någon som ansåg sig ha rätten att misshandla henne och hota henne. Inte konstigt egentligen, då vårt samhälle fortfarande skyddar och till och med hyllar de män som alla vet är destruktiva. Det går nämligen utmärkt att se mellan fingrarna om männen i fråga är framstående. För sådana män gäller andra regler, som om #metoo i allmänhet och #tystnadtagning i synnerhet inte spelat något roll alls. De är liksom inte värre än någon annan och det räcker att de och andra säger det för att beteendet ska vara ursäktat.
Vi kan aldrig säga oss leva i ett jämlikt samhälle så länge mäns våld mot kvinnor ursäktas. När vi fortfarande skyller på offret, granskar offret och ifrågasätter offret mer än vi lägger skulden på gärningsmannen, granskar gärningsmannen och ifrågasätter gärningsmannen. Så länge vi skyddar män som hatar kvinnor och ser deras beteende som något normalt har vi misslyckats. Så länge vi skyddar män som hatar kvinnor offrar vi kvinnors liv. Så länge vi skyddar män som hatar kvinnor kommer jag fortsätta att må illa.
Läste detta i morse på FB. Mycket bra tänkt och skrivet. Följer dig på FB och tror jag instagram. Min blogg har nog varit stilla då jag haft höftfraktur och rehabiliterar mig fortfarande. Ska försöka skaka liv i bloggen och skriva om de böcker jag läser. Ha det gott!
Tack! Vet absolut vem du är! Vore roligt med blogginlägg, men det ska finnas tid och ork.