Familjen O har gått från Pixar till Marvel och jag gillar det faktiskt mer än jag kunnat föreställa mig. Filmer med superhjältar borde verkligen inte vara något för mig, men när hjältarna också visar sig ha humor och hjärta blir det faktiskt riktigt bra.
I helgen såg vi Black Panther, som uppmärksammats massor och nominerats till åtta Oscars och vunnit tre. Förre presidenten Barack Obama lyfte dessutom fram den som en av sina favoritfilmer under förra året och det är väl nästan lika stort som att vinna en Oscar?!
Vad handlade filmen om då?
Huvudpersonen är prins T’Challa av Wakanda, som när hans far dör reser hem till det okända afrikanska landet för att kämpa för den tron han rimligen har rätt till. Dessutom måste han hindra fiender som kommit över artefakter bestående av Wakandas unika metall vibranium.
Jag har alldeles för dålig koll på Marvels universum för att riktigt kunna skriva vettigt om Black Panther känner jag. Det jag kan säga är att det är en underhållande film, inte helt utan djup och dessutom med ett vettigt budskap. Så mycket har jag redan förstått att Marvel brukar syssla med just detta. Lite stör jag dock mig på skildringen av Wakanda, det i hemlighet superrika landet som är både tekniskt välutvecklat och väldigt traditionellt. Det är coolt med alla science-fiction-element som blandas med det traditionella, men jag tycker att skildringen är lite märklig.
Jag litar dock på Obama och inser att jag inte har tolkningsföreträde. Därför hoppas jag att min känsla av exotism i Black Panther inte är något som stör de som skulle kunna känna sig exotifierade (om det nu finns ett sådant ord) eller kanske förminskade. För visst är det skönt som omväxling med en film som faktiskt innehåller i princip bara skådespelare som har sina rötter i Afrika, utan att de behöver spela slavar eller fattiga skurkar.
Black Panther skapades 1966, men det är först nu som han får spela huvudrollen i en film efter att ha introducerats i Captain America: Civil war 2016. Att det sker just nu, när USA har en fullfjädrad rasist som president, är inte så lite symboliskt.
T’Challa spelas av Chadwick Boseman och han gör en habil insats. Ännu mer tycker jag om Michael B. Jordan, som spelar Erik Killmonger, som utmanar honom om tronen. Inte så mycket att jag inte hejar på Black Panther, för det gör jag självklart. Mest av allt gillar jag dock T’Challas lillasyster Shuri, spelad av Letitia Wright, som utan tvekan är filmens coolaste karaktär. Hon var också med i Avengers: Infinity war och har dessutom haft roller i Ready player one och tv-serien Humans.
Jag tycker också om Nakia, spelad av Lupita Nyong’o. Hon har tidigare spelat Maz Kanata i Starwars, såväl tv-serie som filmer, men även om jag lyckats se ett par Marvel-filmer är det många steg kvar innan jag kan uppskatta Starwars.
Kul att du har fått träda in i Superhjälte-världen med din familj. Jag gillade verkligen Black Panther också och en nyckeldel i varför jag inte upplevde det ”exotiska” som så problematiskt var att det har varit afro-amerikaner och afrikanska personer i alla delar av processen att göra filmen, allt från kostym till manusförfattaren och regissören själv. Sen finns det ju något intressant i problematiken att afro-amerikaner delvis ”exotifierar” deras förfäders kultur som ett resultat av att de fråntagits möjligheten att vara mer delaktiga i den. Det har jag hört flera personer från olika ursprungsbefolkningar säga som inte växt upp i direkt kontakt med sin kultur, att de är en dubbel känsla av att hitta hem men att inte helt bottna i det.
Liten rättning också: Lupita spelar ju Nakia som är T’Challas ex. De har dejtat innan hon åkte iväg för att vara spion i närliggande områden. Hon är cool men jag gissar att du (som jag) hade T’Challas lillasyster Shuri som favorit i filmen. Hon spelas av Letitia Wright (som för övrigt var svinbra i Black Mirror-avsnittet Black Museum).
Tack för en härlig blogg. Jag kollar ofta in här för att få tips inför bokinköp till skolbiblioteket som jag har hand om.
Tack! Du har alldeles rätt och texten är justerad, för Shuri är helt klart coolast. Nakia fick vara kvar ändå. Och tack också för din fundering kring exotismen, där jag har landat i detsamma som du, dvs att lita på filmskaparna. Kul också att jag kan inspirera till bokinköp.
Black Panther är verkligen jättebra. Gillar för övrigt allt som har med Marvel att göra.
Har just börjat upptäcka Marvels värld, men det är mycket bättre än jag trodde innan.