Det är My som skriver och My som berättar. Hon berättar om ett liv som ännu inte blivit som hon tänkt sig. Hon är ännu inte Festens charmigaste tjej, utan blir för full och raglar hem på ett ganska ovärdigt sätt. Inte träffar hon drömkillen heller, trots hångelstunder och engångsligg.
My Palm beskriver ett riktigt helvete till liv precis under den tid då vi luras tro att livet borde vara helt fantastiskt. Det är livet runt 20, då vi får nöja oss med kassa jobb och mediokra förhållanden medan vi är helt säkra på att alla andra lever helt perfekta liv.
Jag tycker om My Palms sätt att teckna och jag tycker också om berättelsen om My. Däremot känner jag kanske att det det här är en bok för andra än mig, vilket inte gör det till en sämre bok. Det är charmigt, men kanske framför allt naket och förbannat sorgligt. Jag är så himla glad att jag inte är 20 år längre.