Vad får mig att läsa och att rata?

Det finns ju oändligt med böcker att läsa, fler än det finns en chans att läsa under en livstid även om jag hade ägnat livets alla vakna timmar åt att just läsa. Ett urval är alltså nödvändigt och jag har därför funderat över vad som gör att jag väljer att läsa just de böcker jag läser.

Några saker lockar alltid. Vardagsskildringar, gärna franska och brittiska, men för all del också svenska. Gripande människoöden, så länge det inte handlar om självbiografier eller biografier om diverse tv-, blogg- eller youtubekändisar. Sparsmakad är en fin beskrivning och vacker och poetisk kan få igång mig. Välskriven är en förutsättning. Jag gillar också kombinationen ”värme och svärta”.

Andra saker avskräcker direkt. Som böcker som beskrivs som ”episka romaner” ”The Great American Novel” lockar inte heller och jag skulle aldrig komma på tanken att läsa någon tegelsten om amerikanska inbördeskriget eller beskrivningar av landets förflyttning västerut. Inte heller är jag speciellt sugen på nyare böcker av män som ägnar sig åt navelskådning och använder på tok för många ord för att beskriva väldigt lite. Böcker från länder i Afrika funkar konstigt nog bättre än de från asiatiska länder och när det kommer till Sydamerika tänker jag magisk realism och drar öronen åt mig. Detsamma gäller magisk realism från andra länder ska sägas. Verklighet framför magi alltid.

En märklig sak är att vissa miljöer, som ensliga och karga öar, inte alls är min grej om boken i fråga är en spänningsroman, men däremot kan funka om det är en mer lättsam bok eller i alla fall en vardagsskidring. Miljön och isoleringen skrämmer mig när någon riskerar att dö. Det krävs harmoni för att en ö ska kännas trevlig.

Heta och sexiga böcker går fetbort och märkligt nog också historiska romaner, även av det tunnare slaget brukar ratas. Detta trots att jag är historielärare och egentligen älskar historia. Jag är också lite lätt skeptisk till böcker av typen ”nutid och dåtid knyts ihop via tre fantastiska kvinnoöden” även om välskrivna böcker med denna beskrivning kan vara riktigt bra. För att inte tala om ”en hemlighet som avslöjas kommer att förändra allt”. Orkar inte.

Skrönor eller böcker som beskrivs som ”hysteriskt roliga” går också bort direkt. Möjligen funkar det om huvudpersonerna är underdogs, eller om boken utspelar sig i de mörka delarna av Dublin eller London. Författare som har en torr och absurd humor, likt Erlend Loe, är också min kopp te.

Något som stör mig enormt är när förlagen drabbas av dålig fantasi och liknar alla nyutgivna böcker med samma gamla titlar. Ett tag jämfördes till exempel alla möjliga och omöjliga böcker med Gone girl och Kvinnan på tåget, trots att väldigt få av dem egentligen hade fler likheter med dessa böcker än att de råkade handla om kvinnor som mådde rätt kasst.

Sedan är det de böcker som tillfälligt går bort på grund av livet. Just nu orkar jag till exempel inte läsa böcker om depression, ångest, utmattning eller arbetsrelaterade konflikter. Jag skulle inte heller vilja läsa några som helst böcker som utspelar sig i skolmiljö. Ibland är det bra att spegla sitt mående i böcker, men min vanligaste strategi är istället den jag kör nu, att gå all in på feelgood och annat lättsmält. Deckare verkar dock inte funka något vidare just nu. Lite märkligt.

Det går inte heller att komma ifrån att jag påveras av de böcker jag ser ofta i bloggar eller på instagram. Mitt läsande styrs också av vilka böcker som släpps på de e-bokstjänster jag har och de böcker som jag får hemskickade. Jag lockas också av nomineringslistor till olika priser och vill gärna läsa de böcker som är ”snackisar” och som jag därför vill bilda mig en egen uppfattning om.

Mitt läsande styrs också av de utmaningar jag ger mig själv, de teman som planeras framöver på Kulturkollo och de böcker som Bokbubblarna läser tillsammans. Biblioteksböcker som måste lämnas tillbaka prioriteras också, men jag får ändå betala en massa böter alldeles för ofta. Ibland slinker en oväntad titel in, men mitt läsande är ganska planerat trots allt. Nu följer jag inte alltid de läslistor jag gör, men i bakhuvudet har jag ändå någon slags plan över den närmaste tidens läsning.

Vissa böcker hamnar liksom aldrig överst i högen, även om jag egentligen tror att de är bra. Det kan handla om en hel massa saker, som att jag inte är sugen på genren just nu, eller att jag är för trött för att läsa en för krävande bok, eller att jag har en annan bok som faktiskt måste bli läst av en eller annan anledning. Böcker som jag uttryckligen efterfrågat går alltid för de böcker som dyker upp oväntat. Om inte just dessa böcker kommer från favoritförlag och/eller är en bok som jag tror kommer att passa mig perfekt.

Vilka böcker lockas du av och vilka hoppar du över? Vad är det som styr din läsning?

Foto: Kaboompics