Anteckningar från en orolig planet

Anteckningar från en orolig planet är en både ärlig och personlig berättelse om psykisk ohälsa och hur vårt mående påverkas av världen omkring oss. Matt Haig börjar i en klassisk sociala-medier-stress, där hans inre stress ökar på grund av en diskussion på Twitter med någon som befinner sig långt bort, men ändå lyckas få honom att gå igång. Hans fru vet att det bästa vore om han höll sig ifrån datorn, men samtidigt kunde det kravlösa klickandet lika ofta ge honom ett inre lugn.

Hur finner vi glädje när så mycket i vår vardag uppmanar till ångest? Det är frågan som ställs i bokens baksidestext och den fråga Matt Haig funderar mycket över. Människorna mår sämre än när August Strindberg konstaterade att det är synd om oss. I DN skriver Roland Paulsen om det faktum att en stor del av befolkningen i de rika länderna, där människor borde ha en okomplicerat liv, lider av depression. Faktiskt så många som 47% av amerikanerna uppger att de någon gång lidit av depressions- och ångestsyndrom

Var tionde svensk äter någon form av psykofarmaka. Jag är en av dem. Ibland tänker jag att jag ska sluta, men ännu har jag inte lyckats må så bra att jag vågar. Ändå pratar väldigt få om den psykiska ohälsan och ännu färre har något vettig förslag för att minska den. Bland politiker är det knäpptyst. Om de talas om psykisk ohälsa så handlar det inte sällan om att de drabbade ifrågasätts. De ses som svaga och försäkringskassan vill inte godkänna deras sjukintyg. Band lärare, en yrkesgrupp som är överrepresenterad gällande stressrelaterad sjukskrivning, går fler och fler ner i tjänst för att orka med sitt yrke. Vi har skapat en sjuk värld. En värd som gör människan sjuk.

Mycket av det Matt Haig skriver om går rakt in i mitt hjärta. Jag tycker att han lyckas väl med att balansera det rent personliga med det mer allmängiltiga och resultatet blir en bok som väcker många känslor. Kapitlet ”Ett överflöd av allt” lyfter det faktum att det finns så otroligt mycket att göra och att uppleva att vi omöjligen kan hinna med. Ett exempel är att det kommer ut mer än 134 miljoner böcker i världen varje år. Självklart kan ingen hinna läsa ens en bråkdel. Själv blir jag tillräckligt stressad av att göra listor på de stora förlagens utgivning, men samtidigt vill jag ju hinna med precis allt.

För att kunna må i alla fall hyfsat bra måste man försöka sätta gränser. Det är omöjligt att jobba heltid, vilket ofta betyder en arbetstid på mer än så, ta hand om en familj, hålla liv i ett äktenskap, se till att hus och trädgård är tipptopp, hinna träna, umgås med vänner, göra alla resor som man drömmer om, läsa alla böcker osv. osv. osv. Vi har skapat liv som vi omöjligen hinner leva.

Matt Haig föreslår en ”psykogram-tabell” för att begränsa ångesten ch jag känner igen mig i hans resonemang. Vissa saker ger ångest och det borde finnas en gräns för hur mycket sådant vi tvingas utstå. På samma sätt finns saker som får oss att må bättre och det borde vi få tid att ägna oss åt. När psykogrammen blir för många blir det helt enkelt inte bra.

Oron har också ökat i takt med att medier gör i princip alla händelser i världen tillgängliga. Vi ser varje krig, varje terrorattack, varje mördad eller rånad person. Vi ser extremism av alla de slag och vi tror oss leva i den farligaste av världar. Detta trots att statistiken säger något annat. När politiker dessutom bygger sin politik på att lyfta det farliga och skrämma sig till röster, är det inte konstigt om oron blir påtaglig. Dessutom är vårt samhälle så polariserat och de medier som ger oss den information vi tror på så olik varandra att det är svårt att faktiskt hitta en objektiv sanning.

Haig skriver om det faktum att vi tror oss leva i ett samhälle där allt blir sämre för varje år, när sanningen egentligen är en annan. I Sverige har den stora majoriteten det de behöver och mer därtill. Det märkliga är dock hur gränsen för vad som är tillräckligt har förflyttats. Vi ska ha minst en bil i varje hushåll, ett stort och gärna fulfritt hem, en studsmatta i trädgården, kött till varje måltid, ny tv innan den gamla går sönder, nya mobiler trots att den gamla är fullt fungerande, semester utomlands minst en gång om året, gärna mitt under skolterminerna för då är det billigare och att lärare då ska se till att ungarna inte kommer efter är självklart.

Självklart finns det de som inte har det de behöver i Sverige och klyftorna ökar hela tiden mellan de som har och de som inte har. Medel-Svensson har det dock ganska bra, förutom att stressen är orimlig och ångesten ständigt står på lut.

Anteckningar från en orolig planet fick mig att tänka och jag har vikt ett stort gäng hundöron i mitt exemplar för att kunna gå tillbaka och läsa igen. Trots att han skriver om sin ångest är det faktiskt ingen tung bok, utan en lättläst om än inte lättsmält berättelse om att försöka leva i en värld som inte alltid är lätt att navigera i.