I veckans tema undersöker vi på Kulturkollo den tunna linjen mellan kärlek och hat. Utmaningen är att presentera kultur som vi älskar och hatar, eller kanske älskar att hata, eller hatar att vi älskar. Mitt inlägg kan med lite god vilja tolkas som något kulturellt, i alla fall helt klart något som är en del av vår kultur.
Det första jag kom att tänka på är nämligen Twitter. Det finns så mycket jag gillar med Twitter och så otroligt mycket jag avskyr. Eftersom jag är lite dum i huvudet befinner jag mig just nu i en diskussion med några anonyma högertroll och sådana borde jag definitivt undvika. Det är som Matt Haig konstaterar i sin bok Anteckningar från en orolig planet att sådana diskussioner kan ta en del kraft, men jag är ganska bra på att aktivera mitt teflonskydd och det mesta rinner av mig. Det enda som fastnar är faktiskt när andra lärare uttrycker en skev syn på barn med svårigheter i skolan och skuldbelägger dem och deras föräldrar. Då blir jag arg och ledsen på riktigt.
Som koncept är ändå Twitter väldigt trevligt. Just den levande diskussionen och det faktum att det går att få snabba svar av till exempel politiker och journalister är unikt. Snabbheten är Twitters styrka, men också dess svaghet. Många är dock de kontakter jag fått på Twitter med främst andra lärare och det är både lärorikt, trevligt om än ibland frustrerande när debatten blir hård.
Twitter alltså, jag nöjer mig med det, även om jag hade kunnat skriva om amerikanska Bachelor (som jag nog ändå gett upp till slut) alla musiktävlingar eller ännu värre Talang, där folk gör allt möjligt och omöjligt. Dåliga böcker som jag vet att jag borde gilla, men där är det kanske mer hatkärlek utan kärlek.
För att inte tala om månaden maj. Älskade, hatade maj, som är så vacker och fin på många sätt, men som också är vansinnigt stressig. Mycket handlar om jobbet, mem också alla sociala aktiviteter som ska hinnas med. Helst vill jag bara vara ledig och sitta ute och läsa. Sådana dagar är maj en fantastisk månad. Idag är en sådan dag. Hela dagen ska jag förtränga att jag egentligen har massor att göra.
Jag är alltid trött och stressad i maj, mest på grund av jobbet där det finns tusen saker som ska göras. Som att rätta och bedöma elevers inlämningar. Det är något jag på ett sätt älskar (hm, kanske starkt ord) då det är kul att få ta sig in i deras tankar, men samtidigt inte gillar alls, då jag mycket hellre planerar och genomför än avslutar. Att avsluta är inte min grej, men det är skönt när det är klart. Hatkärlek där också alltså. När det gäller betygen som till slut aka sättas finns det absolut inga positiva känslor alls.
Twitter är fruktansvärt. Johannes Nilsson skrev i sin bok Tyckonom att det är de sociala mediernas svar på kokain, en ändlös radda självupptagna rövhål som talar rakt ut i luften.
Snabbheten är bra ibland, folk kan komma med snygga kvickheter eller med länkar till något intressant, men när det ska användas som forum för diskussion blir det genast katastrof tycker jag.
Undehållande, men sällan sakligt.