Det är något speciellt med att jobba på gymnasiet och att få se ganska små och osäkra barn bli hyfsat vuxna tre läsår senare. Någon gång under gymnasietiden genomgår de någon slags vuxenkris och de flesta kommer ut helskinnade på andra sidan. Idag tar vi så farväl av ännu ett gäng studenter och känslan är som alltid dubbel. Avslut är alltid bra, men visst är det läskigt när tiden som andra bestämt vad man ska göra faktiskt tar slut. En sak till som gör årets student lite extra speciell är det faktum att ett gäng elever som jag hade i engelska när de gick i sjuan, nu tar studenten. Jag ser fram emot att få träffa dem imorgon. Som alltid är det också speciellt att träffa några gamla IM-elever som tagit sig hela vägen till slutet av gymnasietiden.
Just de studenter som jag och mina kollegor firar av idag är de första jag följt alla tre åren på estetiska programmet. De är en grupp egensinniga och intressanta unga vuxna, som ibland har fått mig att slita mitt hår, men oftast bjudit på trevliga stunder. Ibland önskar jag att de tagit mina deadlines på lika stort allvar som de tar dem om de kallas premiär eller vernissage, men jag inser också att jag inte kan konkurrera med deras karaktärsämnen. Det jag får, som inte alla andra lärare får, är att se dem utvecklas och bli mer allmänbildade. Jag får också ta del av den kamp som det innebär när ett ämne inledningsvis är svårt och hur skönt det är när hårt jobb ger resultat. Däremot kan jag inte erbjuda den omedelbara respons som applåder från en publik ger.
Trots gnat och tjat skulle jag inte vilja byta bort mina esteter mot några andra. De är empatiska och trevliga, allmänbildade och nyfikna. Helt enkelt fina människor som det kommer att gå bra för med eller utan en gymnasieexamen. För många av dem har gymnasietiden varit de tre första bra år de haft i skolan, undantaget möjligen lågstadiet. Att få kombinera ämnesstudier med att förbättra sig i de estetiska ämnena är en fantastisk möjlighet. Tyvärr glömmer många föräldrar att estetiska programmet är ett högskoleförberedande program och vill därför inte låta sina barn gå där eftersom de inte ”blir något”. Detta trots att de blir precis lika mycket som man blir på samhälls- eller ekonomprogrammet. Dessutom är betygssnittet på estetiska programmet väldigt högt, då en kurs i estetisk verksamhet är värd lika mycket som en i juridik när man söker till universitet och högskola. Vi har elever som blir lärare, poliser, sjuksköterskor, bibliotekarier eller något helt annat. Få går vidare inom något konstnärligt yrke, men de har haft en fin gymnasietid där de fått utveckla sina konstnärliga sidor.
Idag blir en dag fylld av kramar, minnen, skratt och tårar. Det ser jag fram emot.