I Mitt hjärta borde slå någon annanstans av Mia Öberg får vi lära känna Madeleine som bor på en gård på landet med sina föräldrar. En ganska vanlig tjej med ett ganska vanligt liv alltså. Det är bara det att Madeleine är helt säker på att hon befinner sig på fel plats. Att det blivit något fel på BB och att hon egentligen borde bo i en helt annan familj. Vad kan det annars finnas för förklaring till att hon inte på något sätt liknar sina föräldrar?
Innan jakten på de riktiga föräldrarna börjar måste Madeleine få tag på ett dagen-efter-piller. Hon vaknade nämligen upp på en höskulle tillsammans med klassens töntigaste kille Rune. Mycket troligt har inget hänt, men för att slippa fråga bestämmer hon sig för att ett piller är det som kan lösa situationen.
Det är inte så lätt som man kan tro att få tag på ett dagen-efter-piller. Madeleine och hennes kompis Alice drar in till stan och går in i närmaste apotek, men lyckas inte med sitt uppdrag. Som tur är träffar de Madeleines faster Anita. En faster hon inte sett på många år, men som inte tvekar att hjälpa till. Mycket praktiskt med en faster som jobbar på sjukhuset. Då blir det också lättare att få veta vilka barn som föddes samma dag som Madeleine och på så sätt hitta den familjen som skulle ha varit hennes. Anita spelar en viktig roll i berättelsen, men också för Madeleines identitetsskapande. Hon är nämligen helt annorlunda än sin bror och kan berätta saker om släkten som Madeleine inte vetat innan.
Det som gör Mia Öström till en så bra författare är inte bara det hon skriver om, utan hur hon skriver. I Mitt hjärta borde slå någon annanstans finns passager med voice over och såväl scenanvisningar, som beskrivningar av exteriör, interiör och kamerans funktion. Det är inte som att läsa ett filmmanus, men ger en extra dimension till texten. Vi ser personerna på riktigt. Vad de gör och vad de säger. Men vi får också veta vad de tänker och känner. Språket är också riktigt bra och helheten skapar en unik bok inte bara till innehåll utan också till form.