Det kan tyckas att Josef Koroljov är en ung man som inte bryr sig om någon annan än sig själv. Verkligheten är dock att han bryr sig hur mycket som helst, men också att han har väldigt svårt att hantera sina känslor. I lägenheten som han delar med sina äldre syskon ligger hans syster i sin säng och visar sig sällan och hans storebrors rum är tomt.
Precis som Josef vill håller sig Döden är inget skämt av Karl Modig på ytan. Vi får följa Josef på fester och läsa om hur han hamnar i säng med olika tjejer, men vi får också vara med när han försöker få sin syster att gå upp ur sängen, äta något och kanske duscha. Vi förstår att någonting hemskt har hänt och att Josef är en del av en familj i sorg, men det är tydligt att det här inte är något som Josef vill diskutera. Lättare då att supa sig full och vackla hem med någon för att döva sorgen en stund.
Jag måste säga att jag överraskades av hur mycket jag tyckte om Döden är inget skämt. Det som inledningsvis känns som en ytlig bok om en ytlig grabb utvecklas till något så mycket mer. Det finns ingen svulstighet, inga överdrivna känslor, inga långa terapeutiska samtal. Istället finns där en ung man som försöker hantera allt som händer omkring honom, men inte riktigt vet hur han ska göra. Ex-flickvännen Claudia är en av de han närmar sig, men kanske är det den arga ungen han blir assistent till som får honom att känna mest.
Döden är inget skämt är en riktigt bra bok om livet när det är som svårast och om de skämt som en blivande ståuppare kan dra om det. Jag tycker väldigt mycket om den.