Förra veckans tema på Kulturkollo var om rymden i allmänhet och månen i synnerhet. Det valde vi självklart med tanke på att det i sommar var 50 år sedan den första mannen gick på månen. Neil Armstrong var först och Buzz Aldrin får symbolisera den ständiga tvåan. Månlandningen sändes på TV och måste helt klart varit ett av det viktigaste tv-ögonblicken för dem som fick uppleva det live.
Under hela veckan har jag gått och nynnat på Savage Gardens The moon and back och funderat över uttrycket att älska något till månen och tillbaka. Jag har alltid tyckt att det är rätt märkligt. Visserligen visar det kanske på någon slags storlek på kärleken, men oändlig är den verkligen inte.
Andra månrelaterad kultur är Sarah Dessens fina bok The Moon and more, som påminner mig om att införskaffa sommarens Dessen. Det blir nämligen inte sommar på riktigt utan en somrig Dessen-bok.
Jag vill också påminna om Man on the moon med R.E.M. (från fantastiska Automatic for the people) som handlar om att människan faktiskt gått på månen, men också skulle kunna handla om den mytomspunne gubben i månen. En sådan finns bokstavligen i filmen Truman show, där huvudpersonen växt upp i en fiktiv värld som egentligen är en gigantisk tv-studio. Mannen som regisserar allt har sitt kontor inuti den fiktiva månen.
Photo by Ganapathy Kumar on Unsplash