En cirkel av sten

Jag har känt Ruth Galloway ganska länge nu och oftast älskar jag henne, men ibland gör hon mig både trött och arg. Nu har jag nyss läst den 11:e boken om henne tycker jag faktiskt mest om henne. Hon verkar ha landat lite den goda Ruth, även om det mycket väl kan vara tillfälligt.

I En cirkel av sten tar Elly Griffiths oss med till fallet som startade allt. Det som gjorde att Ruth träffade Nelson och började arbeta med honom. Mötet som ledde till en kärlekshistoria som bar frukt i form av ett barn. Nu ska Nelson snart få ett barn till. En son med sin fru Michelle. Hon som tror att barnet kanske inte är hans.

Det mesta är sig likt. En död person hittas och ett gammalt skelett dyker upp i samma veva. Någon slags koppling finns och både Ruth och Nelson har att göra. Just den här gången är jag glad över att få följa med på en välbekant, men ändå inte förutsägbar resa mot lösningen. Vi får sällskap av en död persons son och det mesta är lite småmagiskt och ganska spännande.

Faktiskt tycker jag att En cirkel av sten är Elly Griffiths bästa bok om Ruth Galloway på länge och jag är väldigt glad över att det äntligen har vänt. Nu hoppas jag på fler riktigt bra böcker i serien, för jag gillar ändå kombinationen av arkeologi och mordmysterier.