Visst är det spännande att läsa böcker som utspelar sig på exotiska platser, men det är något speciellt när en bok utspelar sig i Göteborg och riktigt speciellt när det handlar om just mina gamla kvarter i Majorna. I Sommarplåga av Hanna Jedvik skymtar till och med Jeagerdorffsplatsen, ”min” hållplats i tio år, förbi. Större delen av boken utspelar sig dock i en sommarstuga på västkusten.
Det är skejtaren Alma som är bokens huvudperson. Hon som bor med sin pappa, som var någon slags stjärna i ett lokalt indieband på 90-talet (det lär finnas ett gäng sådana) och som verkar ha en rätt skön syn på livet. Hon som inte riktigt vet hur hon ska hantera sina känslor och som tror att hon kan vara kär i sin bästa sommarkompis.
Sommarkompisen heter Mira och är självklart helt perfekt. Ändå träffar Alma henne aldrig när skolåret pågår, utan bara på sommaren. Just den här sommaren planerar hon att berätta vad hon känner och just den här sommaren har Mira med sig en kille till stugan. Visst är det så att hon påstår att Hampus bara är en gammal kompis, men det stör ändå Alma rejält.
Hemma i Majorna finns Hedvig som definitivt är kär i Alma och som visar det genom att skicka kärleksbrev med vackra diktcitat i. Ibland är en tonårings liv helt klart svårt att leva.
Jag tycker så mycket om Sommarplåga. Visserligen finns inte svärtan från Kurt Cobain finns inte mer, men känslorna sitter även denna gång på utsidan. Jag imponeras av Jedviks sätt att koncentrera sitt språk och därmed även handlingen. Det är på samma gång sparsmakat och rejält överdådigt, vilket är minst sagt skickligt.
Vänskap, kärlek och konsten att vara sig själv är alla viktiga teman i böcker för tonåringar och Sommarplåga åker rätt in på min lista med bra ungdomsböcker.