I Poste restante — ett brev till Locmaria tar Lorraine Fouchet med oss tillbaka till ön Groix i Bretagne. Det är Chiara, en tjugofemårig italienska, som besöker ön för att leta efter mannen som skulle kunna vara hennes far. Hon har alltid trott att hennes far var moderns stora kärlek som dog innan hon föddes i en tragisk olycka, men nu har hon fått veta att modern strax därefter hade en kort affär med en fransman från Groix och nu ser hon en möjlighet att faktiskt få en pappa.
Chiara är en ensam ung kvinna. Hennes mamma har aldrig riktigt älskat henne. Kanske för att hon påmint om mannen hon förlorat. Visserligen har Chiara en pojkvän som heter Marco, men hon vill inte flytta ihop med honom och frågan är om hon egentligen älskar honom. Hon lämnar honom i alla fall med endast ett brev som förklaring och reser till Bretagne. Äntligen ska hennes skolfranska komma till nytta.
Redan på färjan till ön Groix förändras Chiaras liv. Hon räddar en pojke från att ramla i havet och träffar Gabin, en författare som är på väg till ön för att göra research till sin kommande roman. Han räddar pojkens tvillingbror och pojkarnas mamma Urielle blir så tacksam att hon bjuder med sig både Chiara och Gabin hem till sina föräldrar på middag.
På ön Groix blir hon snart en del av en gemenskap som hon aldrig tidigare upplevt. Visst är jakten på DNA från en eventuell pappa viktig, men att faktiskt hitta en plats där hon trivs är viktigare. Chiara umgås med Urielle och hennes familj och när hon får ett vikariat som brevbärare känner hon sig som en del av öns befolkning. Kanske har hon äntligen hittat en plats där hon hör till.
Poste restante — ett brev till Locmaria är en charmig bok om ensamma människor som hittar varandra. Jag tycker om att följa Chiara och jag absolut älskar miljön. Kanske är jag inte lika överväldigad av den här boken som jag var av Lorraine Fouchets förra bok Mellan himmel och Lou, men jag tycker mycket om den. Lorraine Fouchet har verkligen något speciellt och att läsa Poste restante — ett brev till Locmaria är som att kliva rakt in i en trevlig, babblig och väldigt fransk film.