Nu menar jag inte att mina vänner är gamla. Gamla som i att jag känt dem länge, men alla mitt i livet med ungar som i vissa fall är ganska så nykläckta och i andra fall hunnit bli tonåringar. En gång var vi en bokcirkel, eller i alla fall några av oss. Nu är vi vänner som behöver planera för att få tummen ur att ses och som alltid har grymt trevligt när vi gör det.
I det som inte längre är en bokcirkel, men fortfarande har en FB-grupp som heter Bokbruttorna, finns en av mina gymnasievänner, tre av mina universitetskompisar varav två också varit kollegor under en kort period och en före detta kollega till henne, två före detta lärarkollegor (och före detta lärare) som jag träffade på mitt första ”riktiga” lärarjobb. Fyra av oss var med och startade bokklubben Bokbruttorna kring sekelskiftet (visst låter det coolt) och de andra har tillkommit under åren. Jag har dock känt dem alla minst 20 år. Av oss åtta är sju utbildade lärare. Den åttonde är det ibland lite synd om, men hon är tålig. Nu är det bara jag som jobbar som lärare och så finns det en mammaledig sådan. De andra har lämnat läraryrket och även om fyra av dem fortfarande arbetar inom skolan (3 rektorer och 1 skolbibliotekarie) är det lite sorgligt.
Bokcirkeln har blivit Väncirkel och det funkar alldeles utmärkt. Har vi tur ses vi även när vi blivit 70.