Livet är inte värt att leva längre och Hugo planerar ett grandiost avsked. Eller i alla fall ett som väcker uppmärksamhet. Han tar sig upp på vinden till sin gamla skola tillsammans med ett gevär. Planen är att ta livet av sig. Den misslyckas.
Efter händelsen placeras Hugo på HVB-hemmet Solgläntan. Ett litet och exklusivt sådant, med endast tre andra patienter. Där finns den coola killen Nico, den blyga Julie och så April, flickan som inte liknar någon annan. Mötet med dem blir inte jättelyckat, men med tiden blir Hugo, eller professorn som April kallar honom, en del av denna minst sagt udda kvartett. Deras förhållande är på många sätt gränslöst och med April i spetsen tänjer de reglerna så mycket det går och sedan lite till. Inte sällan med hjälp av nattpersonalen.
För Hugo är Solgläntan det första ställe där han ingått i någon slags gemenskap och trots att det ska vara ett straff att vara där, blir det för honom något helt annat. Men det skyddade och trygga livet varar inte för evigt. Nico är den som lämnar först och April längtar efter att få göra det. Då ska hon rädda sin syster Juni och återförenas med sin kille. April må sakna mycket, men drömmar har hon gott om. Det går inte att tämja hennes vilda själ, även om många helt klart har försökt.
April, April är en bra ungdomsbok om utsatta ungdomar som blir mer än sina problem. Tunga ämnen tas upp, men med en rejäl dos humor, vilket gör att jag skrattar högt flera gånger. Ibland blir det nästan lite överdrivet äventyrsfyllt, men sammantaget är det ändå en trovärdig och viktig bok som tar upp viktiga ämnen som psykisk ohälsa. Karaktärerna är också riktigt älskansvärda och speciellt Hugo går rakt in i hjärtat. Trots att jag läst flera böcker av Mattias Edvardsson har jag inte tidigare läst någon av hans ungdomsböcker. Nu blir jag sugen på att läsa även Stå ut.