Egentligen blir jag som alltid lite skeptisk när en person blir i det närmaste helgonförklarad som Anders Hansen har blivit och när lösningar på komplicerade problem framstår som enkla blir jag ännu mer anti. Ändå är jag väldigt nyfiken på Anders Hansen och det han har att säga. Någon som är överläkare i psykiatri måste ändå ha en kunskap värd att dela, även om en neurolog jag träffade nyss menade att han drar lite väl stora växlar gällande t.ex. hur motion påverkar vår hjärna. Gällande skärmar och dess påverkan på hjärnan är det ändå något vi måste fundera över och öka våra kunskaper om.
Boken Skärmhjärnan inleds med 10 000 prickar som symboliserar de generationer av homo sapiens som har funnits. Det är väldigt få generationer som levt i städer, ännu färre som haft elektricitet och bara en som haft tillgång till skärmar. Vi är sociala varelser och behöver andra människor. Förvisso olika mycket, men ofrivillig ensamhet är farligt. Nu kan jag inte se hur skärmar nödvändigtvis gör oss mer ensamma, men enligt Hansen verkar känslan av ensamhet öka. Att mobilen kan hjälpa oss är Hansen helt med på, men den får inte ersätta mänsklig kontakt.
Stress och depression i dagens samhälle är väldigt utbrett. Den stress vi utsätts för nu är inte lika akut som förr, men den är å andra sidan väldigt långvarig. Det var inte bättre förr, snarare tvärtom, men vi är byggda för de hot som fanns då och de som var extra oroliga överlevde. Nu ser vi faror trots att de kanske inte finns, vilket skapar ångest. Det är inget fel för hjärnan som skapar ångest, men den är inte gjord för vårt samhälle.
Hansen talar om stoppsignaler som vi behöver, t.ex. när ett glas vin tar slut måste vi stanna och ta ett beslut om huruvida vi ska ta ett glas till eller inte. Om det bara fylls på får vi ingen möjlighet att ta något beslut. Han jämför det med infinite scroll, som gör att vi kan scrolla i evighet utan att behöva ta några beslut. Lägg därtill tummar och hjärtan, så lägger vi ännu mer tid på skärmarna. Det vi inte hinner är att sova, röra oss och umgås. Barn hinner inte heller leka, vilket till exempel verkar ha påverkar deras motoriska förmåga.
Är det skillnad på skärmar och skärmar? Hansen menar att sociala medier som används passivt är det mest skadliga. Värre än att spela spel, där det finns någon slags aktivitet. Unga tjejer som ser perfekta, men fejkade kroppar, blir stressade och mår dåligt då de uppfattar det som att de hamnar lägre i hierarkin. Den ständiga jämförelsen leder till ett sämre mående eller till och med depression. De perfekta bilderna är en kuliss, vilket vi egentligen är medvetna om, men ändå tycks glömma.
Vad kan vi då göra för att må bättre? Vi behöver tillgodose våra grundläggande behov, som t.ex. sömn. Under sömnen rensas hjärnan och information förflyttas från korttidsminnet till långtidsminnet. Vi behöver också utsätta oss för lagom med stress, inte för mycket och inte för lite. Vissa är känsligare för skärmar och då påverkas sömnen ännu mer.
Vikten av motion är något Hansen talar mycket om och det verkar som att all motion är bra, varje steg räknas. Däremot verkar det finnas en övre gräns och över 3 x 45 minuter i veckan ger ingen extra effekt. Det räcker med promenader, men det är bra om pulsen går upp.
En social aspekt som vi behöver fundera mer över är social disciplin och effekten av att någon tar upp sin mobil under ett samtal, eller under en lektion, vilket händer i skolan. Egentligen är jag för att träna på att ignorera sin mobil istället för att förbjuda den, men för vissa är det för svårt. Jag blir väldigt provocerad av elever som ägnar skärmar sin uppmärksamhet när jag har en genomgång, men främst för att det är ignorant än att det skulle vara farligt.
Pingback: Bokmässan 2019 in retrospect – enligt O