Rabén och Sjögren inleder nu i höst en ny klassikerserie med barnböcker som de vill att fler barn ska få chansen att bekanta sig med. Först ut är Pricken av Margret Rey, illustrerad av H. A. Rey och Tandresan – Eller när Bella tappade en tand av Eva Eriksson.
Pricken tillhör de böcker som både jag och mina barn älskat och den är definitivt väldigt relevant även idag. Boken gavs ut 1945 och kom ut för första gången på svenska 1949 i översättning av Astrid Lindgren. Den firar alltså 70 år i svensk utgåva. Paret Mey var judar och flydde från Paris precis innan staden invaderades av tyskarna. De tog sig till Brasilien, där de också träffades fem år tidigare. Därefter bosatte de sig i New York och den första boken och deras kanske mest kända figur Nicke Nyfiken gavs ut 1941.
I dagens samhälle där vardagsrasismen verkar ha letat sig in rejält är Pricken kanske viktigare än på länge. Berättelsen om den prickige kaninen som känner sig utanför och till slut hittar en gemenskap med andra prickiga uppmuntrar till samtal om utsatthet, gemenskap och utanförskap. Vill man läsa den som fan läser bibeln skulle slutsatsen bli att det bästa vore om alla som såg likadana ut levde tillsammans utan prickiga eller vita inslag, men budskapet är definitivt ett annat.
Tandresan – Eller när Bella tappade en tand kom ut första gången 1979 och fyller 40 år i år. Det är en bok jag inte har någon relation till, vilket egentligen är lite märkligt då jag var fem år när den släpptes och har läst andra böcker av Eva Eriksson. Boken har färglagts på nytt av Eva Eriksson och därmed fått en uppfräschning.
Åh! Det här gör mig riktigt glad! Pricken är superviktig, även om det kommit en del bilderböcker de sista åren som berör rasism, främlingsfientlighet och rädsla för det okända eller avvikande.
Mitt härligaste barndomsminne som berör Pricken är nog ändå när vi som 5- eller 6-åringar skulle sätta upp Pricken som teater på förskolan för våra föräldrar. Mamma målade hade köpt nya vita strumpbyxor åt mig, med vita (!) broderade prickar. Jag blev helt förtvivlad och hon tog en svart tuschpenna och målade i dem Med tanke på att pengar inte var något som ströddes ut och vi fick nyköpta kläder max två, tre gånger per år är det en kärlekshandling som sitter kvar i mig. <3
Henrik, min klasskompis som spelade självaste Pricken, råkade tappa sin ulliga svans under uppförandet, och någons äldre syskon skrattade till. Han vände sig då om till hen i publiken, spände ögonen i hen och röt "Det där är inte roligt! Det gjorde ont!" Då tänkte jag så klart att han var en gudagåva på skådespeleri, idag kan jag istället tänka att han kanske faktiskt menade att det gjorde ont, fast inombords, när han blev skrattad åt.
Fina minnen, tack vare Pricken <3
Vilken härligt berättelse! Håller verkligen med om att Pricken håller fortfarande!
Två underbara böcker som jag har använt i skolan under alla mina lärarår! Tandresan hade vi ju inte hemma men jag fick den av en förälder/kompis och det var så att alla barn födda -79 eller -83 fick boken som gåva av biblioteket i Nödinge/Ale. Så himla rolig!!
Pricken är ju en given favorit!! Den är nog sönderläst så en ny utgåva blir bra för minsta barnbarnet!