I Silvia Avallones senaste bok Där livet är fullkomligt får vi träffa flera intressanta karaktärer och det är två kvinnor som står i centrum. Den unga Adele som bor i förorten Villaggio Labriola, utanför Bologna och har få drömmar. Hon har uppfostrats av en ensam mamma, då pappan varit frånvarande och i perioder i fängelse. Nu är hon på väg att leva sin mammas liv då hon endast 17 år är gravid med Manuel, som tyvärr är alldeles för lik hennes far. Hur blir livet för en tonåring som borde gå i skolan, men istället väntar barn med en smågangster? Visst vore det lättast om hon bara gjorde sig av med barnet, men verkligheten är inte så enkel. Adele prövar att drömma om ett liv bortanför förorten, men inser att det är en önskedröm som är svår att nå. Kanske kan hennes barn få det bättre än hon.
Dora längtar otroligt mycket efter ett eget barn. Hon är lärare och har en massa unga omkring sig, men själv har hon aldrig lyckats bli mamma. Varje månad hoppas hon och varje månad blir hon besviken. Drömmen om ett barn överskuggar allt annat. Faktiskt blir hon så provocerad av kvinnor som verkar bli med barn hur lätt som helst, att hon vill slå dem sönder och samman. Känslorna som tar över henne helt är omöjliga att styra och hennes liv håller på att förstöras av den barnlängtan som närmast blivit en besatthet. Hennes man Fabio försöker stötta henne, men det är inte lätt. Lite bättre blir det när de bestämmer sig för att sluta försöka få ett biologiskt barn och istället adoptera.
Även Dora och Fabio bor i Bologna och precis som i Stål berättar Avallone om ett Italien där klyftorna är stora. För Adele finns det inte mycket som känns värt att drömma om. Hennes liv begränsas av den uppväxt hon haft och det område hon bor i. Samtidigt är hon fortfarande ung och hon har hela livet framför sig. Frågan är vad hon kan göra med det. Hennes barn föds i inledningen av boken. En dotter som får namnet Bianca. Därefter förflyttar vi oss nio månader tillbaka i tiden och får veta mer om både Adele och människorna runt henne. Människor som knyts samman och möts på de mest oväntade sätt. Mest tycker jag kanske om berättelsen om Doras kusin som är lärare till Manuel i fängelset. Det är en liten sidoberättelse, men som lärare är jag glad att jag får påminnas om hur mycket en lärare faktiskt kan påverka ungas liv. Även Dora är lärare och en av hennes favoritelever är Zeno, som bor granne med Adele och hennes familj och under bokens gång blir en väldigt viktig person för henne.
Jag tycker verkligen om Där livet är fullkomligt och är glad att Silvia Avallone vågar beskriva de fulaste av känslor och de svartaste av livsöden. Samtidigt är det ingen nattsvart värld hon beskriver och ljuset dyker ibland upp i de mest oväntade former. Silvia Avallone gästade Bokmässan i september, men tyvärr var köerna för långa och lokalen för liten och jag missade henne. Tur att Lotta kände igen henne så att jag fick smygkika lite i caféet.