En sak som jag gillar är att få gråta en skvätt ibland för att bli av med lite frustration. Att rensa tårkanalerna gör gott. Det bästa är självklart om det inte behöver hända något hemskt, för sådan gråt klarar jag mig utan, liksom den gråt som kommer när orken helt tagit slut. Däremot ser jag gärna på tv-program som får mina tårar att rinna. Eftersom jag är av den blödiga sorten räcker det med valfri prisutdelning i sport eller annat. Jag luras också av precis alla amerikanska tv-seriers försök att få mig att brista i gråt, men mest av allt gråter jag faktiskt till Allt för Sverige. Inte ens en minut av senaste avsnittet behövdes innan jag behövde torka tårarna.
Nionde säsongen har just inletts och nio amerikaner och en kanadensare söker efter sina rötter i Sverige. Egentligen är det ett rätt fruktansvärt program, men amerikanskt smör och svensk nationalism i en enda sörja. Ändå kan jag inte låta bli att titta. Det är något fint med människor som verkligen vill veta mer om sin släkt och landet de flydde från. Varje säsong slås jag över hur överväldigade de blir av sådant som vi ser som självklart, men jag får också se platser som jag aldrig besökt och får därmed en mer komplex bild av vårt avlånga land. Sedan är det alltid lika lustigt som pinsamt när Anders Lundin ska lära dem svenska ord och fraser, som ”visittervälute” och ”snickra på sommarstugan” i årets premiäravsnitt.
Mest av allt hade jag dock önskat att tävlingsmomentet hade försvunnit och att fokus istället hade varit att deltagarna fått uppleva Sverige och dessutom alla träffa sina släktingar. Allt behöver inte vara en tävling utan det hade blivit ännu bättre om vi bara få lära känna alla deltagare och fått jämföra de liv deras släkt hade i Sverige med det som blev i Nordamerika. Då hade det blivit mer folkbildning och det föredrar jag alla dagar i veckan framför tävlingar. Möjligen kunde de tävla om något extra i varje avsnitt, utan att förlorarna behöver åka ut. Om någon nödvändigtvis ska vinna så hoppas jag i alla fall att det blir någon mer sympatisk än de senaste åren. I år verkar de tävlande ovanligt sympatiska så här långt, så den chansen känns god. Och vi vet ju att alla deltagare kan få kontakt med sina släktingar om de vill, för en av dem träffade de ju i första avsnittet.