Förra julen läste jag Jenny Fagerlunds julbok 24 goda gärningar och fastnade för hennes enkla, varma och trevliga sätt att skriva. Nu har jag läst den höstiga boken Ett litet steg på vägen och den passade perfekt som lättsam, men inte alls lättviktig litteratur i det massiva höstmörkret. Den här tiden på året är verkligen inte min grej, men den höst som beskrivs i Fagerlunds bok är så mycket trevligare. Jag blir till och med (nästan) sugen på att göra en vildmarksresa och den som känner mig vet att det här är en ganska (läs väldigt) ovanlig känsla för mig.
Huvudpersonen Stella arbetar på en resesajt. Hennes titel är koordinator, men egentligen gör hon allt jobb som andra anställda inte vill eller orkar göra. När chefen tar in en konsult för att göra en omorganisation av företaget försvinner tjänsten helt och Stella får istället ett erbjudande om att göra resor inom Norden och sedan skriva om dem. Egentligen är det en tjänst hon väldigt gärna vill ha, men som ensamstående mamma känns det omöjligt att få ihop livet med ett jobb som kräver resor. Sonen Felix är sju år och viktigast i hennes liv. När han börjar få problem i skolan och hans lärare börjar tala om utredning känns det som att hon blir personligt förolämpad. Skulle det vara något fel på hennes son?
Innan Stella bestämmer sig helt övertygar konsulten Joel henne om att göra ett uppdrag. Hon ska åka till en nyrenoverad anläggning i Fröliden där gästerna bland annat erbjuds glamping, glamourös camping i lyxiga tält. Den spontana reaktionen är att säga nej, men efter ännu mer strul på Felix skola bestämmer hon sig för att ta ledigt för honom och sedan göra en gemensam resa till de svenska fjällen. Joel blir lyrisk och reagerar nästan löjligt positivt.
Ägaren till hotellet heter Alicia och hon har just tagit över anläggningen och lagt stora pengar på att skapa något riktigt lyxigt och erbjuda en upplevelse utöver det vanliga. Superfint, tycker Stella, men hon önskar sig egentligen inte champagne och löjrom, utan något mer genuint. Som det är nu gör priserna att hotellet har få gäster och eftersom Stella och Alicia får en god kontakt spånar de en hel del. Grunden är att Alicia har något fantastisk. Hon behöver ”bara” vända sig till en bredare publik, men tyvärr också kämpa mot negativa krafter i närområdet.
Det finns mycket jag tycker om i Ett litet steg på vägen. Dels är miljöerna fantastiska och jag fastnar också för Stella. Som mamma till ett barn som inte alltid haft det så lätt i skolan blir jag väldigt berörd av hennes och sonens relation och den kamp hon för mot skolan. Jag tycker också att det är skönt att Fagerlund balanserar kritiken och låter oss förstå att en utredning och en eventuell diagnos inte behöver vara hela världen. Hon låter också Stellas ex-man dyka upp utan att ställa till det och det är uppfriskande. Sedan är den obligatoriska kärlekshistorien kanske lite väl förutsägbar, men det kan jag ta. Det finns så mycket annat som är mer överraskande och boken är som helhet klart läsvärd. Innan du ger dig på årets julböcker tycker jag att du ska läsa en höstbok. Ett litet steg på vägen förtjänar verkligen många läsare liksom läsarna förtjänar en härlig stund tillsammans med Stella, Felix, Joel, Alicia och de andra i boken.