Vi är alla helt utom oss av Karen Joy Fowler tilldelades PEN/Faulkner Award och nominerades till Man Booker Prize. Jag läste den 2015 på engelska med titeln We are all completely beside ourselves och blev helt tagen av den väldigt ovanliga berättelsen.
Så här skrev jag om den då då jag just läst den:
Karen Joy Fowler har skrivit en mycket annorlunda syskonskildring, där den syster som är kvar berättar om den syster som försvunnit och brodern hon inte sett på mycket länge. Systern Fern försvann då huvudpersonen Rosemary var fem år, men fortfarande, första året på college är saknaden stor. Hon minns sin syster, men inte alls på samma sätt som storebrodern Lowell gör, men hon minns känslan av att växa upp nära henne. Rosemary talar aldrig om sin syster, men nu är det dags och hon börjar i mitten av historien, på college.
Just nu läser jag Vi är alla helt utom oss med en gymnasieklass för andra gången. Förra gången ledde läsningen till väldigt många intressanta samtal och jag tror att den klass jag har nu kan engageras ännu mer av de centrala frågor som boken tar upp. Eftersom en stor del av boken är den överraskande läsupplevelsen vill jag inte säga mer än så, men uppmanar er verkligen att läsa om ni inte redan gjort det.
Tyvärr verkar Karen Joy Fowler inte skrivit någon bok sedan Vi är alla helt utom oss kom ut 2014 och det är allt lite synd, men jag har några olästa böcker av henne som jag kanske borde testa.