Imorgon är det sista arbetsdagen på ett tag. Det ska bli så sjukt skönt med några lediga dagar. I år känns det som att jag missat nästan alla snackisar och de jag försökt läsa är fortfarande halvlästa. Jag hoppas på en lugn julledighet med mycket lästid när jag förhoppningsvis hinner läsa några av de här böckerna, som jag vill läsa men inte orkat ta tag i:
Ålevangeliet av Patrik Svensson, som låter så udda att jag måste läsa.
Osebol av Marit Kapla, som många har höjt till skyarna.
Normala människor av Sally Rooney, som jag köpte på engelska när den var ny, men inte orkat ta tag i.
Allt jag fått lära mig av Tara Westover, som ”alla” läst och pratat om i år.
Svartstilla av Susanne Skogstad, som låter som en riktig ”Linda-bok”.
Klubben av Matilda Gustavsson, som med all säkerhet kommer få mig att gå i taket.
Jag vill sätta världen i rörelse av Anna-Karin Palm, som jag tror är helt fantastisk.
Den stora skrivboken av Agota Kristof, eller hela trilogin kanske om jag får feeling.
Högspänning av Henrik Bromander, som många kritiker höjt till skyarna.
Den rödaste rosen slår ut av Liv Strömquist, som jag faktiskt inte fattar varför jag inte läst redan.
Och så de halvlästa, som kräver mer kraft än jag haft i höst:
Löparna av Olga Tokarczuk, som jag egentligen gillar, men inte har hjärna för just nu.
Testamente av Nina Wähä, som alla verkar älska, men jag bara somnar av.
Dessutom så kämpar jag fortfarande med Jag for ner till bror av Karin Smirnoff, som jag verkligen inte klickar med alls, men trots allt vill läsa ut.
Photo by Sincerely Media on Unsplash
Ålevangeliet och Normala människor vill jag gärna läsa.
Normala människor är nog prio ett faktiskt.