Ibland älskar alla en bok och jag fattar ingenting. Inte sällan utspelar sig den här boken på något kallt, kargt och öde ställe. En miljö som inte är min. Eller så skrivs den på dialekt. Ett språk som inte är mitt.
Jag har kämpat och kämpat med Jag for ner till bror av Karin Smirnoff och Testamente av Nina Wähä. Böcker som jag förstått är fantastiska. De har fått priser och läsarna har hyllat. Själv fattar jag ingenting. Rent teoretiskt gillar jag mörka eländesskildringar av glesbygden, men det är någonting som inte klickar. Alls.
Det mest naturliga hade varit att älska Karin Smirnoffs böcker, om inte för att titlarna i den planerade trilogin är genialisk. Jag for ner till bror, Vi for upp med mor och slutligen Sen for jag hem. Genialiskt. Verkligen. Det känns som att jag uteslutits från en fantastisk gemenskap när jag fastnar och fastnar och fastnar.
Och så Testamente. En familj med en massa barn. Eländes elände. Vad är det jag inte förstår? Jag borde älska men jag kämpar, kämpar och kämpar.
Just nu läser jag Osebol av Marit Kapla. Älskad av alla och belönad med Augustpriset. Jag fastnar och fastnar och fastar. Jag kämpar och kämpar och kämpar. Men jag ska fanimej läsa ut den. Jag vill inte utestängas från ännu en gemenskap.
Vad är det jag missar?
Känner igen detta från min bokcirkel där det kan vara så att alla utom en antingen inte alls tycker om boken eller tvärtom.
Tack för dina tankar om dessa böcker. Jag har inte läst dem och varit tveksam. Nu hoppar jag över dem såvida de inte dyker upp i bokcirkeln.
Jag ska nog ändå försöka läsa ut. Om inte annat för att få vara lite tvärtemot. De kommer inte att prioriteras dock.
Intressant det där, vad som blir hypat och till synes älskat av alla, så är det troligen inte men det är hyllningarna som syns. För att jag ska älska en bok måste finnas åtminstone en karaktär som jag också älskar. Saknas det kan jag fortfarande ha fantastiska läsupplevelser och uppskatta hantverken i historien, som Testamente som jag precis läst, så bra konstruerat men vad fasen är det för familj jag ska investera min tid i!? (och då är jag ändå från trakterna ?). Är jättenyfiken på Smirnov men tror jag kommer känna likadant, kanske för att så här dysfunktionella familjer känns som sci-fi för mig.
Osebol läste jag som noveller, alltså person för person med pauser emellan. Där hjälpte det iofs att jag först hörde Kapla lösa från boken innan vilket bidrog till intresset.
Men – visst vore det roligt att se lite fler olika åsikter kring hypade böcker. ?
Osebol är nog ändå den av de nämnda jag gillar bäst och som jag kommer att prioritera att läsa färdigt. Testamente är så svart och eländig att jag inte riktigt orkar och jag håller med dig om att det är svårt att älska någon av karaktärerna.
Så himla intressant! Jag är en av älskarna och ser dem som absoluta höjdpunkter i förra årets läsning. Hade varit kul att försöka bena ut VAD som gör att åsikterna och känslorna skiljer sig så! 🙂
Visst är det intressant! Jag har lite svårt för både språk och karaktärer i Wähäs och Smirnoffs böcker. Osebol tycker jag mest är rätt tråkig om än väldigt snygg.
Hade också så otroligt svårt med Jag for ner till bror. Trots det läste jag sedan Jag for upp med mor. Förstod fortfarande inte storheten. Gillade inte heller Testamente. (Andra hyllade böcker jag inte heller förstår hypen kring: Tessa Hadley Syskonen, Vigdis Hjorth Arv och miljö, Johanna Frid Brinn Oslo brinn trots att det inte frågades efter.
Tack förresten för intressant, lärorik och tankeväckande blogg. Är också sv/sva-lärare och har fått många tips och idéer här, både för privat och professionellt bruk.
Brinn Oslo brinn verkar vara en riktig vattendelare. Jag absolut älskade den, mest för att jag tyckte så mycket om den ytterst jobbiga huvudperson. Samma med Syskonen. Är nog som Åsa i kommentaren ovan väldigt beroende av att klicka med karaktärerna.
ÄLSKADE Testamente, men Osebol smällde jag ihop pärmarna på ganska omedelbart. Försökte mig på ”Omgiven av idioter” och exakt VAD är det som människor älskar med den…
Nåväl: Började idag på Ålevangeliet och sen blir det ”Normala människor”.
Har reserverat Smirnoffs tre på bibblan.
GLAD helg önskas från sö Dalsland
Omgiven av idioter fick inte mer än ca 30 sidor. Orka! Osebol är nog den av de nämnda som kommer att läsas ut snabbast, den flyter hyfsat bra ändå. Ålevangeliet står på vänt här också. Trevlig helg till dig med!
Osebol är utläst. En svag trea. Ibland glimtar det till, men helheten är helt ärligt rätt tråkig.