Good Omens, eller egentligen Good Omens: The Nice and Accurate Prophecies of Agnes Nutter, Witch är en bok från 1990 skriven av Terry Pratchett och Neil Gaiman, en bok som jag har svårt att tro att jag skulle läsa. Visserligen har min totala aversion mot fantasy av olika slag övergått i någon slags mer eller mindre stark skepsis, men Pratchett känns definitivt inte som min grej även om jag läst lite av Gaiman. Vi har också sett Lucifer, en tv-serie om karaktären Lucifer Morningstar som Gaiman skapat och den gillade hela familjen vilket var en anledning till att vi beställde en gratisperiod på Prime Video (får inte glömma att avbeställa …) för att kunna se tv-serien Good Omens.
I Good Omens möter vi ängeln Aziraphale och demonen Crowley som känt varandra sedan den senare lurade Adam att äta äpplet i Paradiset. De borde vara fiender då de tillhör olika sidor, de goda och de onda, men har trots det blivit något som liknar vänner. Under seriens gång blir det också tydligt att det inte är så enkelt att alla i himlen är goda och alla i helvetet onda, något som definitivt är sant gällande Aziraphala och Crowley. Dessa två underbara herrar gestaltas på ett fantastiskt sätt av Michael Sheen och David Tennant och deras samspel är en fröjd att se.
Jordens undergång närmar sig och det är dags för Crowley att söka upp Antikrist, en nu 11-årig pojke som vid födseln på ett minst sagt annorlunda nunnekloster, byttes ut och placerades i en diplomatfamilj. Eller, så var det i alla fall meningen att det skulle vara. Någonting gick dock fel när barnet föddes och Antikrist, som fått namnet Adam, har istället växt upp i en liten by på engelska landsbygden. Det tar alltså lite tid att hitta honom.
En annan person som letar efter Adam är häxan Anathema som är släkt med den berömda häxan Agnes Nutter, som skrivit en bok med profetior långt mer detaljerade än Nostradamus. Den nyblivne häxjägaren Newton Pulsifer är istället på jakt efter just häxor och deras vägar möts i Tadfield där Adam bor. På väg dit är också apokalypsens fyra riddare och självklart Aziraphala och Crowley.
Good Omens är otroligt charmig, men så är jag inte heller på något sätt religiös, möjligen hade jag sett på den annorlunda då. Serien är välgjord, skådespelarna superba och dessutom kombineras humor och spänning på ett bra sätt. Visst är det nästan väl absurt ibland, men hela familjen gillade skarpt. När världen ser ut som den gör önskar man nästan att detta brokiga gäng kan ordna upp eländet. Kanske har vi trots allt kvar Prime Video ett tag till (vem trodde egentligen att det skulle funka att bara köra gratisperioden) och ser American Gods, även den baserad på en roman av Neil Gaiman.
Good omens är fantastisk! Tyvärr måste jag varna för American Gods som i min mening inte är lika väl adapterad från originalet. Snarare är den lätt förvirrande, ibland lite pajjig och rätt tråkig. Är själv ett stort Gaimanfan så önskade så att det skulle bli bra, men jag tycker mest den är ok (och inte för att den inte är som boken, utan för att den som tv är just sisådär. Sambon som inte läst boken tyckte serien var rent av obegriplig. Om ni är ute efter något mer fantasifullt och absurt skulle titta på tillsammans skulle jag istället rekommendera Dirk Gently på Netflix.
Synd, men tack för varningen och tack för tipset!
Håller med om American Gods, det är dels en väldigt svajig adaption och dels är boken väldigt annorlunda än Good Omens till att börja med – så det är långt ifrån säkert att man gillar det enda för att man gillar det andra.
(Personligen tycker jag boken American Gods är fantastisk, men är rätt sval inför Good Omens.)
Tror du att adaptionen stör även för den som inte läst boken?
Japp. Det är min uppfattning att den nästan blir obegriplig om en inte läst boken.