The Family Upstairs

Jag har läst i princip allt som Lisa Jewell skrivit och följt henne från feelgoodförfattare, där böckerna fick mer och mer svärta, till den spänningsförfattare hon blivit. En förändring som jag inte riktigt har gillat alla gånger, för även om vissa av böckerna med spänningsinnehåll varit läsvärda har jag saknat den nerv som Jewell hade tidigare. Det är därför jag var extra grad då jag läste senaste boken The Family Upstairs, för det är en riktigt bra bok med vissa spänningsmoment, men mest en riktigt fin skildring av en väldigt annorlunda familj. Den bästa boken Jewell skrivit sedan Fågelburen om du frågar mig. Två bra böcker där hus spelar en viktig roll.

I The Family Upstairs får vi lära känna Libby som just fyllt 25 och får en brev från en advokatfirman. Egentligen kommer det inte som någon överraskning, då Libby vet att hon är adopterad och att det finns ett testamente från hennes biologiska föräldrar. Hon ärver ett stort hus i Chelsea, det hus där hon hittades som barn tillsammans med sina mördade föräldrar. Jewell låter oss steg för steg få veta vad som hände i huset i Chelsea och vad som har hänt med de som lyckades ta sig därifrån. Hon bygger skickligt upp en spänning och det finns ett driv i berättelsen som gör att jag läser snabbt, snabbt. Greppet att låta Libby träffa en journalist som engagerat sig i fallet och låta flera röster berätta historien funkar fint.

Om några veckor släpps The Family Upstairs på svenska av Printz publishing med titeln Familjen Lambs hemlighet men kanske borde den hetat Familjen Lambs hemlighetER för de har hemligheter så att det räcker och blir över, både i dåtid och i nutid. Trots att historien ibland spretar lite är det dock ingenting som stör och handlingen knyts ihop snyggt. Det här är en riktigt bra spänningsroman som jag hoppas och tror når många läsare. Om du som jag tillhör dem som gett upp Lisa Jewell lite tycker jag definitivt att du ska ge henne en chans till.